En av de svåraste aspekterna med att ha bebisar är att sluta fota dem. Det har nu gått tre månader och jag svär på att det finns en bild från vareviga dag My har funnits på denna jord. Det är så svårt att sluta när man som förälder alltid tycker att man har fått världens mest perfekta barn. Men åååå siiiiiiiii så fin hon är. Klick klick. Ooooiiiih nu leeer hon. Klick klick.
Det är så himla praktiskt att det är inbyggt på det viset. Att naturen ser till att kärleken till det egna barnet är totalt blind. Oavsett hur babyn ser ut, om My kom ut och såg ut som Rod Stewart (min systers återkommande mardröm under graviditeten), så skulle jag ändå tycka att hon är fantastisk. Rod eller ej – det här är den gulligaste baby jag sett sedan .. ja, sedan jag senast fick barn.
Den obligatoriska babyserien på det:
Vissa bebisar är nog sötare än andra och My hör till den sötare kategorin :). Är så babysjuk att jag nästan går av 😀
Hon är ULTRAGULLIG! Verkligen!
Vissa bebisar är nog sötare än andra och My hör till den sötare kategorin :). Är så babysjuk att jag nästan går av 😀
Hon är ULTRAGULLIG! Verkligen!