Tänk att det fanns en tid, för inte så jättelänge sedan, när man tyckte det var fullkomligt bisarrt att kvinnor skulle vara myndiga. Att kvinnor skulle ha rösträtt. HOHOHO, skrockade mustascherna i höga hattar. Rena rama vansinnet att kvinnor skulle ha pengar. Att kvinnor skulle skilja sig. Gå på universitetet. Eller studera överhuvudtaget. Inte ens i grundskola. Att kvinnor skulle göra något så galet som att köra bil. Hohhohaha. OCH HERREGUD, HAR HON BYXOR!?
Barn skulle de föda, mat skulle de koka och stryk skulle de tåla.
Men genom historien har det alltid funnits kvinnor som har vägrat skiten. Som har tagit djupa andetag, spänt knytnäven och tagit ett darrigt kliv framåt. Tänk så mycket mod som har tagit oss till denna dag. Tänk så mycket mod som ligger bakom veckan som gått. Full är min beundran inför glöden i systerskapet just nu.
Den senaste veckan har jag inte kunnat tänka på något annat än kvinnors utsatthet. Det har bubblat i hjärnan, i kroppen, i gruppen. Länge sedan jag känt mig så stärkt av någonting.
Hur månne kvinnorna kände sig när aborter tilläts 1950? Förvisso på medicinska grunder, men ändå. Var det kanske som just ikväll? För att inte tala om hur det kändes när aborter tilläts även av sociala skäl 20 år senare. Vilka var kvinnorna som gick till sängs med samma pirr som jag?
Långsamt blir världen också kvinnans självklara plats.
Babysteps, babysteps.
Det har alltid funnits kvinnor som har samlats i sina samtida Facebook-grupper och skrikit sig hesa för förändring (tacksamheten, tacksamheten). Jag är så vansinnigt stolt över att vara finlandssvensk just ikväll. Kanske smällde vi startskottet för någonting som senare blir historia. Kanske händer ingenting. Men jag hoppas. Om det spelade vi in en bonuspodd igår inför releasen av #dammenbrister. Det kan du lyssna på här.
Tänk om jag om tio, femton år får sitta och skrocka med mina vuxna barn om hur bisarrt det var när jag växte upp, att flickor inte hade rätt till kroppslig integritet (HOHHOHAA). TÄNK!
Och i så fall ska vi minnas den här dagen.
Som en Mynthon för själen.
Så kändes den.
Forever Jung 
Peace out 😉
Peace out 😉