Julstök.

Himla mycket tjafs om julen i den här bloggen idag. Men det hände sig att i dag var dagen när jag hade lovat barnen att de skulle få julpynta sitt rum efter skolan (märkväl det enda rummet vi pyntar pga. tycker inte om att pynta). Och när de pyntar tar de minsann i från tårna (om jag inte misstar mig ser jag påskkycklingar i granen i detta nu). Särskilt minimalistiskt och smakfullt kan det kanske ej beskyllas för att vara.

Men man vill ju inte vara den som är den.

I synnerhet när de beter sig precis som man själv för 10 år sedan. ”Kom nu, babyn, nu ska du få se din första julgran!”. ”Visst blir det jättefint det här, My?”. ”Kom närmare här så du lär sig hur man gör!”. Skrattade tyst i skägget när jag såg dem som småbarnsföräldrar som ligger i med julstöket.

Och avundades lite grann: Tänk att de har en livslevande docka som tindrar som värsta julstjärnan herself när småfolket kommer hem från skolan. Bästa stunden på dagen! 

Nå, nu kan ni bara be för mig, att allhanda påskkycklingar och juläckel hålls på rätt sida om tröskeln. Julefrid!