Framme i Vietnam.

.. och så landade vi äntligen här i den snällaste av solnedgångar. Se på den här vyn här på hotellet! Den är som en varm, go kram från någon man har saknat jättelänge. Brukar nästan aldrig slänga hit helt oredigerade bilder, men den här kommer direkt från kameran. När världen runt omkring en är så här mjuk behövs inga filter. Se på färgerna! Känner ni hur pissljummet vattnet är? Förstår ni hur snäll den här kvällen är?

Resan gick för övrigt jättebra. Det var den kortaste tio timmars flight jag har varit med på. My sov första sju timmarna, sedan åt vi lite frukost och så – poff – var vi framme. Ändå är man så trött nu efter middagen. Med magen full av räkor ska jag ta min bok och krypa ner under det vita täcket. Livet kunde sannerligen vara sämre, hörni! Nati!