Hej hej från en stolstol. Jag haft lite svårt att få kläm på dygnsrytmen, så vissa nätter har jag lyssnat på tre-fyra poddar innan jag har fått tag i sömnen. Inatt lyssnade jag till exempel på den utmärkta podden Blankens Swanbergs senaste avsnitt. Kunde relatera hårt på en punkt.
De pratade mycket träffsäkert om generationen som har dåligt samvete för allt. Bland annat om det där med att flyga som jag bloggade om häromdagen. Kunde verkligen känna igen mig i resonemanget. Det är ju inte så, men ofta känns det som om aaaaallt som är gott, lustfyllt och roligt skaver på samvetet. Som sagt ÄR det ju inte så (det finns såklart mycket hållbart och hälsosamt som är roligt också) men ibland vill man ju bara vara en partypooper.
Man ska helst inte flyga (det vill säga: resa till Asien som jag uppskattar jättemkt), för det är skit för miljön. Samma är det med kött. Kött som är så vansinnigt gott (även om det nu tidvis har börjat smaka lite ångest). Åt för övrigt jätteräkor häromdagen och det var så smarrigt att jag nästan grät (lika mycket ville jag slå mig i pannan när någon av er påminde mig att man INTE ska äta just jätteräkor pga. mangroveträsk etc. – hade faktiskt glömt det).
I podden sa Johanna något i stil med: ”Man kan knappt unna sig ett gymkort nu för tiden eftersom man då tänker att man borde skänka pengarna till någon bättre behövande”. Tränar man inte så får man dåligt samvete för att man inte tränar – och tränar man får man dåligt samvete för att man inte skänker pengarna till välgörenhet. Oh the irony.
Satt och kollade på ett massivt tiovåningshotell som byggs här i närheten. De som bygger står just nu fritt på balkongräcket och målar. Kanske 40-50 meter upp i luften svajar de utan skyddsutrustning. Ett litet snedsteg och de faller mot en säker död. Skulle du måla balkongtaket genom att balansera på räcket? Njae? Kände – ylläri ylläri – ett sting av dåligt samvete. Hur mycket vi än försöker döva bort det dåliga samvetet med snack om strukturer och individens icke-ansvar, så är det ju ändå fakta: de här hotellen byggs för att sådana som jag vill åka hit. Och där står de och riskerar sina liv för det. Orka med sådana som oss.
Tänker också på hur svårt det är för oss att avstå. Alla vet exakt hur vi borde leva för att få till stånd en mer hållbar och snäll värld. Ändå är det så galet svårt för de priviligerade att låta bli allt det goda (och dåliga). Och det är väl exakt därför som saker och ting tar så lääääänge att förändra.
Och sedan ibland känns det ändå så hopplöst att ens försöka. I morse ramlade över en artikel med de internationella företagens utsläppsstatistik från 2017. Liksom vad spelar det för roll om jag slutar äta kött när jättarna har flåsat ut sinnessjuka mänger koldioxid innan jag ens har fått i mig påläggsskinkan om morgonen? Men då app-app-appar jag mig själv och tänker att individen också är strukturen och någon måste alltid gå i bräschen och vara före sin tid, så följer massan efter (och individen har väl egentligen makten över marknadskrafterna).
Ja hörni, ibland önskar man ba det var brunt sjuttiotal och man fick sitta inne i vardagsrummet och bolma med barnen i famnen (vet ni, inte överhuvudtaget reflektera över konsekvenser). Eller det önskar man ju inte. Men det dåliga samvetet är väl priset vår generation ska betala för att få till stånd något bättre.
Jaja, happy holidays! Den här dagen är (ändå) fantastisk!
Forever Jung 
Bra inlägg! Tänkte ändå på att det ju spelar roll för djuren att du slutar äta kött! De slipper betala med sina liv:) låter ej gott alls att äta någon som har känslor och en mamma, tycker jag.
Men lägg ner, det finns inga problem med att äta bra kött från boskap som betat ute i naturen. Dyrare kött blir det, men man måste ju inte äta så ofta eller så mycket. Och så kan man ge f-n i att slänga en massa mat och därmed skicka färre kor i döden.
Koldioxid från djur är dessutom inte ett problem så här långt norrut.
Det är köttindustrin som är ett problem. Ät hellre soja och majs direkt, än billigt kött som är uppfött på soja och majs. Sånt som serveras i snabbmatssluken och säljs billigt och som är långtifrån lika gott som kött som aldrig varit i närheten av kraftfoder.
Att inte skilja på de där sakerna är som att sprida koldioxidstinna kofisar till höger och vänster.
Det här har inte direkt nå att göra med ditt inlägg men ja läste nånstans en kommentar som ja tyckte var ganska bra! Det var ungefär såhär att "Hur har man tidigare/förr i tiden klarat av att uppfostra barn utan sociala media" gör du på ett eller annat vis så är det ändå fel enligt någon undersökning eller rekommendation! Så va ja nu försöker komma till är att ni e på Loma, njut av precis den mat ni vill och du ska absolut int ha nå dåligt samvete!
De här sakerna går jag och tänker på hela tiden dessa dagar! Det dyker upp valmöjligheter varje dag, ofta väljer jag förnuftigt, men ofta väljer jag också helt galet dåligt, och får dåligt samvete. Och precis som du tänker jag på att mina små insatser egentligen inte betyder ett piss, men att om alla tänker så så blir det ännu värre. Nej huj.
Kunde du sätta hit länken till artikeln med utsläppsstatistiken? Nyfiken!
Jag kande precis som du for 10 ar sedan, men sedan andrades min varldsbild och da forsvann ocksa mitt daliga samvete. Jag tanker att mitt daliga samvete delvis berodde pa att jag hade vuxit upp i ett individualistiskt samhalle. Individualismen gor oss sjalv-centrerade men lagger ocksa en stor press/stress pa individen. Idag vet jag att det inte hanger pa MIG att radda varlden och darfor ar jag inte heller stressad, oroad eller har daligt samvete. Pa samma gang har jag inte heller lika svart att uppoffra for andra och gora det som ar bast for varlden pga. att jag har slappt min individualistiska varldsbild. Jag inser att det jag KAN gora som individ ar jatte viktigt, men att det pa samma gang inte ar JAG (eller ens min generation) som kommer att radda varlden. Idag kan jag njuta av det fina och roliga i livet pa samma gang som jag brinner for att gora min lilla (men viktiga) del av att forandra varlden. Tack for en superfin blogg forresten! 🙂
Det känns inte så konstruktivt (kan man använda det ordet här?) att gå runt och ha dåligt samvete över allt möjligt. Jag tycker det hjälper att vända sig till fakta, forskning och historia. Det är inte första gången människan oroar sig för domedagen och jordens undergång. Jag tycker också det är viktigt att fråga sig själv – vad är mina värderingar och mitt syfte? Agera utefter det tillsammans med något sorts "zooma ut"-perspektiv och inte ta på sig hela världens problem på ens axlar.
Men jag kämpar också med dessa tankar ibland 🙂 Är det dock ett generations-problem? Bekymrar de äldre/yngre sig inte alls?
Bra inlägg! Tänkte ändå på att det ju spelar roll för djuren att du slutar äta kött! De slipper betala med sina liv:) låter ej gott alls att äta någon som har känslor och en mamma, tycker jag.
Men lägg ner, det finns inga problem med att äta bra kött från boskap som betat ute i naturen. Dyrare kött blir det, men man måste ju inte äta så ofta eller så mycket. Och så kan man ge f-n i att slänga en massa mat och därmed skicka färre kor i döden.
Koldioxid från djur är dessutom inte ett problem så här långt norrut.
Det är köttindustrin som är ett problem. Ät hellre soja och majs direkt, än billigt kött som är uppfött på soja och majs. Sånt som serveras i snabbmatssluken och säljs billigt och som är långtifrån lika gott som kött som aldrig varit i närheten av kraftfoder.
Att inte skilja på de där sakerna är som att sprida koldioxidstinna kofisar till höger och vänster.
Det här har inte direkt nå att göra med ditt inlägg men ja läste nånstans en kommentar som ja tyckte var ganska bra! Det var ungefär såhär att "Hur har man tidigare/förr i tiden klarat av att uppfostra barn utan sociala media" gör du på ett eller annat vis så är det ändå fel enligt någon undersökning eller rekommendation! Så va ja nu försöker komma till är att ni e på Loma, njut av precis den mat ni vill och du ska absolut int ha nå dåligt samvete!
De här sakerna går jag och tänker på hela tiden dessa dagar! Det dyker upp valmöjligheter varje dag, ofta väljer jag förnuftigt, men ofta väljer jag också helt galet dåligt, och får dåligt samvete. Och precis som du tänker jag på att mina små insatser egentligen inte betyder ett piss, men att om alla tänker så så blir det ännu värre. Nej huj.
Kunde du sätta hit länken till artikeln med utsläppsstatistiken? Nyfiken!
Jag kande precis som du for 10 ar sedan, men sedan andrades min varldsbild och da forsvann ocksa mitt daliga samvete. Jag tanker att mitt daliga samvete delvis berodde pa att jag hade vuxit upp i ett individualistiskt samhalle. Individualismen gor oss sjalv-centrerade men lagger ocksa en stor press/stress pa individen. Idag vet jag att det inte hanger pa MIG att radda varlden och darfor ar jag inte heller stressad, oroad eller har daligt samvete. Pa samma gang har jag inte heller lika svart att uppoffra for andra och gora det som ar bast for varlden pga. att jag har slappt min individualistiska varldsbild. Jag inser att det jag KAN gora som individ ar jatte viktigt, men att det pa samma gang inte ar JAG (eller ens min generation) som kommer att radda varlden. Idag kan jag njuta av det fina och roliga i livet pa samma gang som jag brinner for att gora min lilla (men viktiga) del av att forandra varlden. Tack for en superfin blogg forresten! 🙂
Det känns inte så konstruktivt (kan man använda det ordet här?) att gå runt och ha dåligt samvete över allt möjligt. Jag tycker det hjälper att vända sig till fakta, forskning och historia. Det är inte första gången människan oroar sig för domedagen och jordens undergång. Jag tycker också det är viktigt att fråga sig själv – vad är mina värderingar och mitt syfte? Agera utefter det tillsammans med något sorts "zooma ut"-perspektiv och inte ta på sig hela världens problem på ens axlar.
Men jag kämpar också med dessa tankar ibland 🙂 Är det dock ett generations-problem? Bekymrar de äldre/yngre sig inte alls?