Som ett mjukt moln.

Jag föreställer mig att andras solnedgångar är lite som drömmar (de fascinerar enbart när de är ens egna). Jag försökte faktiskt hitta något mer spännande att skriva om här ikväll, men liksom FATTA att det här är det vi vistas i varje kväll. I ett varmt, snällt rosa moln. Läste om de fina solnedgångarna innan jag kom hit, men kunde inte ens i min vildaste fantasi tro att de skulle vara så här mjuka. Att hav och himmel kan smälta ihop så här.

Där ute tar Sami och stora barnen sig ett kvällsdopp. Milken har äntligen lärt sig simma helt ordentligt, vilket var målsättningen inför resan (somrarna har varit så kalla och vattnet så grunt på Replot, att vi aldrig har fått tillräckligt med träningstillfällen). Nu simmar hon från poolkant till poolkant. Känns så skönt för alla inblandade! Matheo lärde sig exakt i samma ålder, i exakt samma månad, på exakt samma sätt, i Khao Lak. Krävs tydligen intensivträning för att det ska lossna.

Annars har vi väl inte gjort så mycket mer spännande sedan sist. Spelat tennis (igen). Ätit god mat. Solat. Badat. Gått på marknaden. Läst bra böcker. I dag var en speciellt bra kväll, för vi hittade en affär som sålde godis! Har man tur kan man hitta typ Oreokex lite här och där, men i dag hittade vi till och med Kitkat och gummibjörnar! Oh, the stora avgörande sakerna in life. Förresten känns det som om vi har varit här i evigheternas evighet. Och ändå är det först på fredag vi åker hemåt! 

Bra.

För jag har verkligen ingen brådis.