Mellan tanke och handling.

Swuuuush, sa det. Och så gick två bloggfria dagar i ett nafs. 

Och det beror bara på det arma faktum att jag har så ohälsosamt kort sträcka mellan tanke och handling. Nu är det inte så här som ni tror. Att det här är något smaklöst poserande (du som svarar ”envis” när dina svaga sidor efterfrågas på anställningsintervju – jag tittar på dig). Det kan förstås vara praktiskt att vara en sån som snabbt kommer till skott (de som aldrig kommer till skott är ju vedervärdiga). 

Men nu var det så att jag tog en söndagstupplur igår. Vaknade klockan 16. Med en sån förfärlig lust att måla om i hallen. Kanske var det för att det var så stökigt där just då, när jag sömndrucket hasade mig fram. URK, sa jag högt, och googlade Vasa färgs öppettider. Stängt. Sedan K-Rautas öppettider. Stängt. Vem kommer med till Prisma? 17.30 stod jag redan på målarstegen i gamla långkalsonger. Vitt blev det tydligen. Vid midnatt låg jag i sängen och tänkte att det minsann är spännande att leva som mig själv. Slitsamt för otränade vader, påfrestande för svaga axlar. Men vem hade trott att vi skulle gå till sängs med ny färg i hallen när vi vaknade i morse? Ja, inte jag!

Sedan kommer ju ofta verkligheten i kapp på dag 2. När man ska måla ett varv till, färdigställa, städa efter sig, hänga tillbaka alla jävla tavlor och speglar och jackor och skor och barnen ska ha mat och gud vet vad. Då vill man ju gärna skadskjuta sig i foten som ett minne över att man inte ska kasta sig huvudstupa in i spontana dårskapsinfall när det till exempel är sportlov och superfint väder. 

Ja ja ja. Inte kan man alltid vara så klok. Det är ju i alla fall inte långtråkigt här inte. Nu snabbt i säng, för jag har lovat springa ner till yles morgonssändning imorgonbitti (eeeh, hur var det nu igen med att tacka nej till spontana dårskapsinfall?). Tjohej!