Satt och väntade på den tjugonionde som aldrig kom! För tydligen var det februari. Den 29:e varje månad brukar jag bjussa på en hiiiiiisande och oliiiidligt spännande rapport från bebilyfe. För då fyller Mytte the Myth jämt. Den här gången sju månader. Sju-huuu! Fattar ej.
Tycker också vi har kommit till ett mycket tydligt brytningsskede nu. När the glory bebilyfe är över. Mellan sex och sju månader hände typ allt. Nu har hon liksom blivit så mycket mer ett barn. Och det beror främst på två saker:
1. Hon har börjat äta mat.
2. Hon har lärt sig åla.
Och när bebben börjar äta och röra sig framåt finns det sällan någon återvändo. Då går det snabbt utför, hah.
Jag hade verkligen inga förhoppningar om att det fysiska skulle gå så här fort med My, eftersom de andra har varit oerhörda latmaskar. Men så här i efterhand har jag kommit fram till att det nog har varit jag som har hämmat deras fysiska utveckling genom att spänna fast dem i diverse babysitters och gud vet vad. Och ännu värre – haft dem att sitta innan de ens har lärt sig sitta själv. Min lättja visste tydligen inga gränser förr i världen. My har inte varit någon annanstans än på golvet, golvet, golvet. Och så lärde hon sig åla flera månader före de andra också.
My hade två krisdagar förra veckan, när hon bara låg på golvet och ojvojade sig över att hon inte kom framåt. Gnällde och svor och var allmänt jobbig. Jag skrev på insta typ ”Om My inte lär sig krypa i morgon, så blir jag galen”. När jag skrev det suckade jag högt för mig själv och tänkte att det säkert blir två-tre månader av gnällplåga (Matheo t.ex, han låg helt stilla tills han var typ 8 månader). Meeeen som den mönsterelev Mytte alltid har varit, tog hon mig på orden och lärde sig påföljande dag. För bra för att vara sant! Nu är hon nöjdare igen.
Och maten, som gick så saaaabla trögt i början, går nu alldeles utmärkt (det händer att man tror hon ska sluka hela min arm). Två portioner batat/morot/potatis/nåt ditåt klämmer hon i sig per dag. Det är väl tredje veckan vi är inne på nu. Så det tar sig. Ska provköra gröt på mixade havregryn här i dagarna. Tänker att det snart är dags att introducera det bästa som finns i hela världen: frukost. Och förresten, jag saknar amningsblöjan så oerhört. Det här människobajset är fullkomligt vidrigt. Varje dag försöker jag förklara för henne att människor inte är gjorda för att ha å göra med andra människors bajs, men det är som om hon inte lyssnar.
I övrigt skulle jag säga att Mytte är en människa med gott humör. Flabbar mycket och ofta. Kan sitta i famnen hur länge som helst och filosofera in fingrarna i näsborrarna. Hon somnar bra (sover 2-3 ggr om dagen) och tycker att mamma är fullkomligt bäst (nå, klandrar ej henne, jag är ju bra, ehehe). Undrar om det här med mammigheten kan härledas till nåt med amningen. Våra andra barn har aldrig haft nån skillnad på mig och Sami. Men My är så tydligt mera förälskad i och beroende av mig. Har ju inte ammat de andra i närheten av så här länge och således har kanske Sami varit mer delaktig i mys och gos och mat och tröst då. Nu spekulerar jag hejvilt. Har faktiskt inga belägg för min hypotes. Kanske är hon bara en mammig typ? Eller så är jag bara en SÅ FANTASTISKT ROLIG MAMMA.
Om Mytte skrev i en mina vänner-bok skulle hon förmodligen rafsa ner ”Favoritmat: Mobilladdare från Huawei”. Största utmaningen just nu är att hålla koll på alla sladdar. Hon går totalt loco på alla laddare som finns här hemma. Eller vilket band eller rep som helst. Och svänger man runt hörnet, så är hon bergis in i sotluckan i vardagsrumsspisen. Tycker det här är så huvudlöst roligt! Som ni märker är det alldeles nytt. Om en vecka har jag tröttnat på marodören och gråter när alla mina fina saker är sönder. Ja ja ja. Den dagen den sorgen!
Forever Jung 
Kika lite på EC, att sätta bebisen på potta eller direkt på toaletten med sån bebistoasits. Det är såå skönt att slippa bajsblöjorna! Och för vår unge blev det den mycket lättare att vänja av blöjorna helt. Och så är det mysigt att sitta där och snacka lite medan de sitter på toan.
Känner så där spontant att jag är alldeles, alldeles för lat, men ska kolla upp saken!
Här har snart åttamånaders Vidar börjat vara mycket på golvet först den senaste månaden för jag har inte oooorkat höra på det missnöjda gnället. Jag känner mig inte som väldens bästa morsa precis, snarare lataste, men jag njuter SÅ av att han inte rör sig nånstans ännu förutom runt som klockan. Stackars unge som inte uppmuntras röra sig framåt. Jag kommer säkerligen få ris på åttamånaderskontrollen. Tills dess njuter jag lite till av att han hålls stilla, borta ifrån storasyskonens alla livsfarliga kvävningsleksaker.
Förstår dig så! Orkade inte alls med Mileas gnäll heller. Hon kröp ju aldrig, hasade sig fram på rumpan. Men inte verkar det gå nån nöd på henne! 🙂
man får säkert komma och låna henne för en stund, hon är så go 🙂
Välkommen!
Alltså jag bara måst säga att jag ÄLSKAR din blogg. Har inte stött på nån som skriver så bra innan.
När kommer Linn Jungs bok ut? Den kan handla om vadsomhelst för dina texter är såå braa!
Meh, sluuuuuta! 🙂
My – världens sötaste 7-måning?!?!
Svar: JA.
(opartisk som en är)
Ljuvliga barn! Tänk om man skulle ha haft motsvarande text om sig själv sådär i början av lifvet. Lyckans bloggarungar. 😉
Avis jag också!
Ai vitsi vilken ljuvlig rapport. Tissen är nog Kung. Den mjuka goa varma. Dom älskar en hela livet för det. Tissen är daaa thing.<3
Ja, så verkar det vara! Ska maxa boobnjutet nu under våren då, har någon slags vision om att trappa ner på amningen tills jag åker en helg till Bratislava i maj. Hoppas på livslång kärlek ändock!
Oj, så jag skrattat och förfasat mej över en laddarsladdsstory från när vår äldsta var bebis! Hade min sladd hängandes över soffan, ipluggad i väggen, och bebisen tyckte det var mäkta kul att slicka på den (det var ju före man visste de drar ström fast man inte laddar) ända tills pappan sa att det kanske finns ström som pirrar på tungan….. Ridå!
Haha! Skönt pirr!
Hej!
Vill tipsa om foodpharmacys podd, finns ett avsnitt där dom tillsammans med Ann Fernholm pratar om hur man får barn att bl.a äta grönsaker osv. Lät intressant! Har dock inga egna barn än som jag kam testa på… 😉
Ja, har tänkt lyssna ända sedan kakkakaffe-eva tipsade om det avsnittet! Har faktiskt varit välsignad med guds okinkigaste barn, så hoppas mönstret fortsätter!
Kika lite på EC, att sätta bebisen på potta eller direkt på toaletten med sån bebistoasits. Det är såå skönt att slippa bajsblöjorna! Och för vår unge blev det den mycket lättare att vänja av blöjorna helt. Och så är det mysigt att sitta där och snacka lite medan de sitter på toan.
Känner så där spontant att jag är alldeles, alldeles för lat, men ska kolla upp saken!
Här har snart åttamånaders Vidar börjat vara mycket på golvet först den senaste månaden för jag har inte oooorkat höra på det missnöjda gnället. Jag känner mig inte som väldens bästa morsa precis, snarare lataste, men jag njuter SÅ av att han inte rör sig nånstans ännu förutom runt som klockan. Stackars unge som inte uppmuntras röra sig framåt. Jag kommer säkerligen få ris på åttamånaderskontrollen. Tills dess njuter jag lite till av att han hålls stilla, borta ifrån storasyskonens alla livsfarliga kvävningsleksaker.
Förstår dig så! Orkade inte alls med Mileas gnäll heller. Hon kröp ju aldrig, hasade sig fram på rumpan. Men inte verkar det gå nån nöd på henne! 🙂
man får säkert komma och låna henne för en stund, hon är så go 🙂
Välkommen!
Alltså jag bara måst säga att jag ÄLSKAR din blogg. Har inte stött på nån som skriver så bra innan.
När kommer Linn Jungs bok ut? Den kan handla om vadsomhelst för dina texter är såå braa!
Meh, sluuuuuta! 🙂
My – världens sötaste 7-måning?!?!
Svar: JA.
(opartisk som en är)
Ljuvliga barn! Tänk om man skulle ha haft motsvarande text om sig själv sådär i början av lifvet. Lyckans bloggarungar. 😉
Avis jag också!
Ai vitsi vilken ljuvlig rapport. Tissen är nog Kung. Den mjuka goa varma. Dom älskar en hela livet för det. Tissen är daaa thing.<3
Ja, så verkar det vara! Ska maxa boobnjutet nu under våren då, har någon slags vision om att trappa ner på amningen tills jag åker en helg till Bratislava i maj. Hoppas på livslång kärlek ändock!
Oj, så jag skrattat och förfasat mej över en laddarsladdsstory från när vår äldsta var bebis! Hade min sladd hängandes över soffan, ipluggad i väggen, och bebisen tyckte det var mäkta kul att slicka på den (det var ju före man visste de drar ström fast man inte laddar) ända tills pappan sa att det kanske finns ström som pirrar på tungan….. Ridå!
Haha! Skönt pirr!
Hej!
Vill tipsa om foodpharmacys podd, finns ett avsnitt där dom tillsammans med Ann Fernholm pratar om hur man får barn att bl.a äta grönsaker osv. Lät intressant! Har dock inga egna barn än som jag kam testa på… 😉
Ja, har tänkt lyssna ända sedan kakkakaffe-eva tipsade om det avsnittet! Har faktiskt varit välsignad med guds okinkigaste barn, så hoppas mönstret fortsätter!