Reseklubbens trogna löfte.

Många delar är jag stolt över här i livet, men en sak är jag speciellt stolt över att få vara en del av. Ofta tänker man ju på hur vissa delar i livet borde vara. Men det är för jobbigt att få till dem, så man skiter i dem och väntar på bättre tider (att börja styrketräna är en sån grej för mig just nu – jag skulle så behöva det pga. ryggen, men det är bara för jobbigt, så jag skjuter fram det).

Ofta när jag berättar om mitt bästisgängs förmåga att vårda vår vänskap brukar folk sucka beundransvärt och säga ”ja, så där borde man verkligen göra”. Vi är urskit på mycket, men med tanke på att två bor i Vasa, två bor i Helsingfors, två bor i Raseborg och två bor i Sverige är vi verkligen svinbra på att ses. 

Jag vet inte med er, men hur man än vänder och vrider på det så blir det bara viktigare och viktigare med bra kaveris ju äldre man blir. Men det blir ju inte heller lättare med åren. Att ha tid för varandra. När folk flyttar runt, gifter sig, jobbar, studerar, gör karriär, får barn, renoverar och har sig. Att koordinera åtta packade kalendrar är ingen liten biff när det är barn som ska födas, skivor som ska släppas och flyg som ska klaffa. 

Men ändå lyckas vi på något vänster få till det. Åtminstone en gång på våren och en gång på hösten reser vi nånstans inom Europa för att totalt blöta ner själen i skumpaterapi. Mycket är förstås tack vare Malins stenhårda bokningspiska, men också för att vi alla förstår hur betydelsefullt det är att för hälsan att umgås på det här sättet. När man kommer hem är man oftast trött som en gnu, men ändå till bredden fylld av styrka. 

Ja, det här är en bit i livet som jag är snuskigt stolt över. Känns som en typisk sak att bara strunta i. Man skyller på att folk har för många barn, att det är så jobbigt för folk att vara gravida (men betänk då t.ex på Elin som höggravid i klackskor i London! Jag som rotigravid i Växjö! Linda i Budapest!). Att man har så mycket på jobbet. Att det är för svårt att hitta ett datum som passar alla. Att det är dyrt. Eller andra tänkbara hinder som man kan skylla på. 

Väljer man billiga destinationer (nu flyger vi till Wien och tar tåget till Bratislava) och sover på Airbnb, så blir det inte ens så dyrt. Tycker dessutom det är hundra gånger mysigare att bo i stor lägenhet tillsammans än att dela upp sig i små hotellrum (frukostarna i Tallinn våren 2016 var 100 % guld). Och bokar man någon månad på förhand, så kan de flesta faktiskt röja rum för en längre weekend.

Om man så åker till Kauhava.

Spelar ingen roll vart man åker, huvudsaken att man åker. Eller ska vi säga: Att man verkligen tar sig tid att umgås med varandra. Även om man är utspridda i vardagen.

För om det är något som har fastnat under de här 32 åren på jorden så är det verkligen att man aldrig ska underskatta styrkan i människor som vill bära varandra. Och de här dårarna bär jag fast genom öknen och tillbaka.

Om så med foglossning i snöblandat regn.