Vargen.

Det är bilar. Det är fula gubbar. Det är våldsamma spel, för mycket skärmtid och för mycket socker. Bryggor. Att de ska leka med tändstickor. Nyårsraketer som smäller i handen. Kikhostan. Benbrott. Ormbett. Att de ska sätta nåt i halsen. Kvävas.

Grooming. Mobbning. Istappar som faller från tak.

Att de ska ramla med cykeln. Att de ska drunkna när jag tittar bort på stranden. Att de ska trilla från balkongen.

Pedofiler.

Kidnappare.

Knarkare.

Att de ska bli knarkare.

Slå upp bakhuvudet när de halkar på vårt hala badrumsgolv.

Ja, det är mycket man som förälder kan oroa sig för i dessa dagar. Men aldrig hade jag väl ändå tänkt mig att vargen skulle åka upp på en lista över sånt man kunde behöva oroa sig för 2018.

Det är väl ingen som har kunnat undgå att det rör sig rätt mycket varg i Österbotten just nu. Om det är för att sociala medier gör mig uppmärksam på observationerna (före Facebook nådde den här typen av information sällan mig) – eller om det beror på att vargstammen faktiskt är urspårad – det vet jag absolut inget om.

Men två saker vet jag i alla fall: 1. Att det finns stor rädsla hos bekanta på landsbygden. 2. att det pågår livlig diskussion i vargrupperna på fb. Eller diskussion och diskussion (det var kanske att ta i när analysförmågan och nyanserna ofta är lika med noll). Låt oss säga att det är mycket ilska som florerar. Ursinne. Maktlöshet. Tandagnisslan.

Och jag förstår dem så väl. Skulle vara fullständigt manisk av skräck om My sov i vagnen och vargen strök omkring i knutarna som det nu gör i många kommuner. Så sorgligt att lugna vardagen på landet har rubbats. En varg tog en kopplad hund på en gårdsplan i Oravais häromdagen. Folk har all anledning att vara oroliga. Det är ju inte orimligt att folk frågar ”Ska någon människa behöva dö innan någon lyssnar på oss?”.

Men det är en sak att vara hatisk. Och det är en annan att ta lagen i egna händer. Så många uppmaningar till jakt i grupperna nu. Skjut bort – gräv ner! Utrota! Ta ner vargen! Skottpeng! Mest på skoj, kanske. Eller skojar dom? Jag vet faktiskt inte. Ja?

Och jag tänker att det är just det här som driver till tjuvjakt, att ingen tar hänsyn till folks rädslor. Kommer att tänka på den säkert 10 år gamla SVT-dokumentären Vargkriget som handlar om ett argt nätverk som systematiskt genomför illegal jakt på varg. Den där soppan vill man ju verkligen inte ha här. Minns ni den?

Tänker att det rimligtvis måste finnas någon medelväg.

Sedan finns det ju förstås de som sitter och suckar och tycker att människan kan gå ner från tronen och ens i fem minuter gå igenom sina privilegier här på jorden. Fattar att det är tröttsamt att lyssna på jägare som sitter och maler på om ”rätten till älg i skogen”. Förstår till och med att de tycker det är snudd på skenheligt när pälsfarmare drar lidande-kortet. Och överlag det här att människan alltid ska stå över alla andra arter (snart gapas det ”VARGKRAMARE!” efter mig på stan). Men aj juku det är svårt att vara idealist i den här frågan. När man är så jäkla rädd för vargen.

Och när man verkligen inte vill att ens barn, eller bekantas barn, eller obekantas barn, eller vuxna heller för den delen, ska möta en oskygg varg på gårdsplanen eller på vägen till skolan (ger er ett löfte inför sommaren 2018: jag kommer inte att tälta på Replot). Ja ja ja, det har inte hänt på hundratusen år eller så. Men det handlar ju egentligen inte om det. Utan det handlar om att folk är skiträdda och begränsade i sina liv just nu (inte ens jag tror längre på att människan och vargen kan leva sida vid sida så som läget är nu – rätta mig gärna om jag har fel). Lika mycket som det handlar om vargar, handlar det om att ta folk på allvar.

Klarar knappt av att se fårhagar där vargen har gått loss på bild – hur är det ens möjligt att man då ska kunna skicka i väg sina mest värdefulla knackkorvar längs skogsvägen till skolan? När man vet att en hel vargflock rör sig i området. Fattar ej. Liksom EN HEL FLOCK (God bless you, Pörtom). Aldrig i livet har jag varit så nöjd över valet att fostra betongbarn i ett brändöghetto.

Tills dess kunde någon klura ut – och sedan lära oss – hur kan vi hitta en vargsituation som vi kan leva med. Hur hamnade vi här?

 

resizedimage8001200 2017 12 12 07.21.03 1

22 reaktioner till “Vargen.”

  1. Hej Linn!
    Jag tänkte bara skjuta in några argument i dina funderingar kring vargen.
    Fundera på om rädslan över att det finns varg runt knuten beror på något vargen gjort mot människor eller om det beror på att det finns människor som gärna vill att andra människor skall vara rädda för vargen.

    Hos vargen finns något djupt rotat som gör att den inte ger sig på människor… inte ens de vargar som är oskygga. Jag vet inte riktigt hur det ser ut i Finland men i Sverige har ingen vild varg (dvs i sitt naturliga tillstånd) angripit en människa sedan 1821. Och då handlade det om en varg som vuxit upp hos människor.

    Nästan alla andra djur är farligare för människan. Från minsta lilla geting till älg och björn så orsakar de, per art och år, fler dödsfall än vargen gör på 100 år.

    Den statistiken och vetskapen om att det finns människor som helst vill ha bort vargen av konkurrenssjäl gör att man kraftigt bör ifrågasätta propagandan kring vargens farlighet.

    Ju fler vargar det blir och människor som befinner sig på "deras" platser så kommer det säkert någon gång att hända en olycka. Den olyckan kommer att utnyttjas maximalt i syfte att få bort vargen helt och hållet. Men man bör kika lite bakom draperiet vem det är som är drivande i dylika kampanjer och fundera på om de kan ha andra intressen än bara andra människors trygghet.

    Alla är så klart fria att ha vilka åsikter de vill men bara man inte rycks med i något drev som någon annan eldar på i dunklare syften.

    Man kan vilja ha bort vargen. Jag har respekt för den åsikten. Bara man inte vilar den på vargens farlighet för det finns ingen dokumenterad sådan bland de vargbestånd som finns i norden. Skall vi ta bort vargen för att den är farlig för människan skall vi ta bort björn, älg och hund också… och getingar… och mygg… och vildsvin… och hästar… osv.

    1. Bra skrivet! Är så innerligt trött på varghysterin som råder nu… Det verkar som att de flesta hoppar på tåget utan att ifrågasätta eller kolla upp fakta.

      1. Nina och Styrbjörn: Men det är väl en pikulite konstig grej att säga åt en som har vargar på sin bakgård? Att de inte är farliga? Kan man verkligen lita på det? Jag har ju inte det (taco lov) men känner ju folk som har. Kan man bota sin rädsla med fakta, månntro? Och vad består den faktan av i så fall? Praktiskt sku det ju vara! Äää, jag vet inte. Tänker bara på den som morrade på gårdsplan i Jeppo nyligen. Vilka ord skulle kunna lugna mig så att jag skulle låta My sova i vagnen med vargar i skogen bakom? Är det varghysteri när jag inte kan komma på ett enda? 🙂

        Svår fråga det här. Tur att jag bara tampas med myggor!

        1. Vargen i Jeppo blev skjuten direkt eftersom den var oskygg och aggressiv mot människor, helt rätt åtgärd för situationen.
          Det är en svår fråga det här men jag tycker inte att första instinkten skall vara att skjuta bort alla vargar. T.ex. vargen som gick genom Singsby och Sundom verkade ju bara vara på genomfart mot skogen, då kan man väl låta den passera ifred.
          Som sagt, det är en svår fråga som jag inte har svar på. Jag tycker bara inte att man behöver få panik och kräva att alla vargar skall döden dö 🙂

    2. En ensam varg kanske inte ger sig på en vuxen men kan du garantera att den inte ger sig på ett ensamt barn i säg 5-års åldern som sitter ute på gården och leker (på landsbygden)?

  2. Om björnar, älgar, vildsvin och hästar likt vargarna börjar röra sig mitt i byarna, regelbundet besöka folks gårdsplaner och välja ofta trafikerade lättrafikleder också dagtid så håller jag med Styvbjörn: Vi kan inte ha det så, då måste de åtgärdas, helt enkelt.

    I Finland har det mig veterligen inte rapporterats om vargattacker sedan 1880-talet då 21 barn dödades i Åbotrakten. Innan man hävdar att folk alltså är rädda för något som inte har hänt på över 130 år så behöver man också komma ihåg att vi inte har haft mer än någon enstaka varg i Finland sedan dess.

    Att det inte har skett några lejonattacker här på flera hundra år betyder inte att vi ska bortse från dess potentiella farlighet om vi plötsligt råkar ha ett lejon på gårdsplanen.

    Och nej, jag ingår inte i någon hemlig antivargkonspiration (tips: det finns ingen, bara vanligt folk som är bekymrade). Jag är inte ens speciellt rädd för vargen. Har joggat ensam i områden där en varg har setts, har låtit barnen leka ute. Jag vet att en ensam varg sällan får för sig att ge sig på en ensam människa. Men jag vet också att det finns fler vargar än en i mina trakter. En vargflock är modigare och svårare att klara ensam, så frågan är om vi ska vänta tills de slår sig ihop och bildar flock.

    Hur många år är det sedan en kvinna dödades av vargar i Kolmårdens djurpark? Vad hände där med deras naturliga instinkt att inte döda människor? Och javisst, de var inspärrade, onaturligt liv, onaturligt beteende. Kan man ju hävda. Precis som vargen som attackerade 1821 i Sverige som hade vuxit upp med människor. Det är ju det som håller på att hända nu: Vargar växer upp nära människor och vänjer sig vid att människan inte är ett hot. Ska vi sedan låtsas bli förvånade om det går som i Kolmården?

  3. Jag rör mig gärna ut i skog, mark och natur med min hund och har aldrig varit rädd förr. Har träffat på ett par älgar men inget annat. Har tänkt att djuren antagligen är mera rädda för mig än jag för dem. Men när det gäller vargen vet jag inte längre vad jag ska tycka. Och nu är jag inte lika bekväm med tanken på att ensam med hunden i strövtåg ge mig ut på sköna skogspromenader. Och jag är inte rädd för mig egen skull utan för hundens del. För det är ju honom vargen siktar sig in på. Vår pälskling, vår ögonsten. Jag önskar verkligen att man kunde skjuta bort de vargar som rör sig nära bebyggelse, vargar som river boskap, husdjur och sliter farmrävar i bitar. För detta är verkligen inte ok. Vi har levt utan varg i knutarna under de senaste typ 50 (?) åren och det tycker jag vi kan fortsätta med.

  4. Styrbjörn: Jag tror att det är fullt möjligt att tycka att det kan få finnas varg i Finland men samtidigt vara av åsikten att de vargarna inte kan gå på folks gårdar. Om vi nu tar fästingar som exempel, eftersom de är väldigt farliga. Pga. dem använder vi vacciner, röjer gräs runt våra tomter, kontrollerar oss själva och våra barn på kvällarna när vi varit ute på sommaren… Gällande getingar så har de som är känsligast med sig medicin de kan ta om de blir utsatta för stick, vi tar bort getingbon som börjar byggas kring terassen. Älgarna jagas, hålls borta från vissa vägsträckor med stängsel osv
    Att säga att vi då plötsligt bara ska acceptera att vargar/vargflockar springer runt på gården och på skolvägen låter väl inte rimligt?

  5. Så väl skrivet Linn!
    Jag förställer mig att många som bor på områden där det nu rör sig varg, tänker mångfacetterat kring ämnet, även om det blir väldigt svartvitt i debatten. Vi bor på ett av de områden där det observerats varg flera gånger. Att släppa ut barnen på gården ensam, ens en liten stund, känns väldigt olustigt. Gårdreglerna för ensamlek har varit och är hos oss; hålls på innergården, inte gå ut på vägen och inte bakom uthuset. Hittills har reglerna varit till för att de inte ska springa under bilen eller dränka sig i något dike/vattenämbar eller vad barnen nu kan hitta på. Men till den oroslistan har jag fått lägga till "ifall barnen möter varg". Och fastän jag i det längsta försöker tänka att vargen är skygg och attackerar inte mänskan så känns det inte okej, varken i hjärta eller hjärna, att småkottarna kan möta vargar (i vårt område gäller pluralis).
    Vargar ska få finnas (och har funnits också här länge), men gränsen för var och hur nära byar och bosättning de ska få finnas känns inte rätt just nu.

  6. Hej Linn!
    Jag tänkte bara skjuta in några argument i dina funderingar kring vargen.
    Fundera på om rädslan över att det finns varg runt knuten beror på något vargen gjort mot människor eller om det beror på att det finns människor som gärna vill att andra människor skall vara rädda för vargen.

    Hos vargen finns något djupt rotat som gör att den inte ger sig på människor… inte ens de vargar som är oskygga. Jag vet inte riktigt hur det ser ut i Finland men i Sverige har ingen vild varg (dvs i sitt naturliga tillstånd) angripit en människa sedan 1821. Och då handlade det om en varg som vuxit upp hos människor.

    Nästan alla andra djur är farligare för människan. Från minsta lilla geting till älg och björn så orsakar de, per art och år, fler dödsfall än vargen gör på 100 år.

    Den statistiken och vetskapen om att det finns människor som helst vill ha bort vargen av konkurrenssjäl gör att man kraftigt bör ifrågasätta propagandan kring vargens farlighet.

    Ju fler vargar det blir och människor som befinner sig på "deras" platser så kommer det säkert någon gång att hända en olycka. Den olyckan kommer att utnyttjas maximalt i syfte att få bort vargen helt och hållet. Men man bör kika lite bakom draperiet vem det är som är drivande i dylika kampanjer och fundera på om de kan ha andra intressen än bara andra människors trygghet.

    Alla är så klart fria att ha vilka åsikter de vill men bara man inte rycks med i något drev som någon annan eldar på i dunklare syften.

    Man kan vilja ha bort vargen. Jag har respekt för den åsikten. Bara man inte vilar den på vargens farlighet för det finns ingen dokumenterad sådan bland de vargbestånd som finns i norden. Skall vi ta bort vargen för att den är farlig för människan skall vi ta bort björn, älg och hund också… och getingar… och mygg… och vildsvin… och hästar… osv.

    1. Bra skrivet! Är så innerligt trött på varghysterin som råder nu… Det verkar som att de flesta hoppar på tåget utan att ifrågasätta eller kolla upp fakta.

      1. Nina och Styrbjörn: Men det är väl en pikulite konstig grej att säga åt en som har vargar på sin bakgård? Att de inte är farliga? Kan man verkligen lita på det? Jag har ju inte det (taco lov) men känner ju folk som har. Kan man bota sin rädsla med fakta, månntro? Och vad består den faktan av i så fall? Praktiskt sku det ju vara! Äää, jag vet inte. Tänker bara på den som morrade på gårdsplan i Jeppo nyligen. Vilka ord skulle kunna lugna mig så att jag skulle låta My sova i vagnen med vargar i skogen bakom? Är det varghysteri när jag inte kan komma på ett enda? 🙂

        Svår fråga det här. Tur att jag bara tampas med myggor!

        1. Vargen i Jeppo blev skjuten direkt eftersom den var oskygg och aggressiv mot människor, helt rätt åtgärd för situationen.
          Det är en svår fråga det här men jag tycker inte att första instinkten skall vara att skjuta bort alla vargar. T.ex. vargen som gick genom Singsby och Sundom verkade ju bara vara på genomfart mot skogen, då kan man väl låta den passera ifred.
          Som sagt, det är en svår fråga som jag inte har svar på. Jag tycker bara inte att man behöver få panik och kräva att alla vargar skall döden dö 🙂

    2. En ensam varg kanske inte ger sig på en vuxen men kan du garantera att den inte ger sig på ett ensamt barn i säg 5-års åldern som sitter ute på gården och leker (på landsbygden)?

  7. Om björnar, älgar, vildsvin och hästar likt vargarna börjar röra sig mitt i byarna, regelbundet besöka folks gårdsplaner och välja ofta trafikerade lättrafikleder också dagtid så håller jag med Styvbjörn: Vi kan inte ha det så, då måste de åtgärdas, helt enkelt.

    I Finland har det mig veterligen inte rapporterats om vargattacker sedan 1880-talet då 21 barn dödades i Åbotrakten. Innan man hävdar att folk alltså är rädda för något som inte har hänt på över 130 år så behöver man också komma ihåg att vi inte har haft mer än någon enstaka varg i Finland sedan dess.

    Att det inte har skett några lejonattacker här på flera hundra år betyder inte att vi ska bortse från dess potentiella farlighet om vi plötsligt råkar ha ett lejon på gårdsplanen.

    Och nej, jag ingår inte i någon hemlig antivargkonspiration (tips: det finns ingen, bara vanligt folk som är bekymrade). Jag är inte ens speciellt rädd för vargen. Har joggat ensam i områden där en varg har setts, har låtit barnen leka ute. Jag vet att en ensam varg sällan får för sig att ge sig på en ensam människa. Men jag vet också att det finns fler vargar än en i mina trakter. En vargflock är modigare och svårare att klara ensam, så frågan är om vi ska vänta tills de slår sig ihop och bildar flock.

    Hur många år är det sedan en kvinna dödades av vargar i Kolmårdens djurpark? Vad hände där med deras naturliga instinkt att inte döda människor? Och javisst, de var inspärrade, onaturligt liv, onaturligt beteende. Kan man ju hävda. Precis som vargen som attackerade 1821 i Sverige som hade vuxit upp med människor. Det är ju det som håller på att hända nu: Vargar växer upp nära människor och vänjer sig vid att människan inte är ett hot. Ska vi sedan låtsas bli förvånade om det går som i Kolmården?

  8. Jag rör mig gärna ut i skog, mark och natur med min hund och har aldrig varit rädd förr. Har träffat på ett par älgar men inget annat. Har tänkt att djuren antagligen är mera rädda för mig än jag för dem. Men när det gäller vargen vet jag inte längre vad jag ska tycka. Och nu är jag inte lika bekväm med tanken på att ensam med hunden i strövtåg ge mig ut på sköna skogspromenader. Och jag är inte rädd för mig egen skull utan för hundens del. För det är ju honom vargen siktar sig in på. Vår pälskling, vår ögonsten. Jag önskar verkligen att man kunde skjuta bort de vargar som rör sig nära bebyggelse, vargar som river boskap, husdjur och sliter farmrävar i bitar. För detta är verkligen inte ok. Vi har levt utan varg i knutarna under de senaste typ 50 (?) åren och det tycker jag vi kan fortsätta med.

  9. Styrbjörn: Jag tror att det är fullt möjligt att tycka att det kan få finnas varg i Finland men samtidigt vara av åsikten att de vargarna inte kan gå på folks gårdar. Om vi nu tar fästingar som exempel, eftersom de är väldigt farliga. Pga. dem använder vi vacciner, röjer gräs runt våra tomter, kontrollerar oss själva och våra barn på kvällarna när vi varit ute på sommaren… Gällande getingar så har de som är känsligast med sig medicin de kan ta om de blir utsatta för stick, vi tar bort getingbon som börjar byggas kring terassen. Älgarna jagas, hålls borta från vissa vägsträckor med stängsel osv
    Att säga att vi då plötsligt bara ska acceptera att vargar/vargflockar springer runt på gården och på skolvägen låter väl inte rimligt?

  10. Så väl skrivet Linn!
    Jag förställer mig att många som bor på områden där det nu rör sig varg, tänker mångfacetterat kring ämnet, även om det blir väldigt svartvitt i debatten. Vi bor på ett av de områden där det observerats varg flera gånger. Att släppa ut barnen på gården ensam, ens en liten stund, känns väldigt olustigt. Gårdreglerna för ensamlek har varit och är hos oss; hålls på innergården, inte gå ut på vägen och inte bakom uthuset. Hittills har reglerna varit till för att de inte ska springa under bilen eller dränka sig i något dike/vattenämbar eller vad barnen nu kan hitta på. Men till den oroslistan har jag fått lägga till "ifall barnen möter varg". Och fastän jag i det längsta försöker tänka att vargen är skygg och attackerar inte mänskan så känns det inte okej, varken i hjärta eller hjärna, att småkottarna kan möta vargar (i vårt område gäller pluralis).
    Vargar ska få finnas (och har funnits också här länge), men gränsen för var och hur nära byar och bosättning de ska få finnas känns inte rätt just nu.

Lämna ett svar till Solvarg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.