I jättemånga år efter att Milken föddes sparade vi alla babygrejer. Ni vet, ”utifall att..”. Men för ungefär två år sedan såg vi på varandra, ryckte på axlarna och sa ”jahapp”. Och så sålde vi allt på loppis. Alla små cyklar, alla matstolar, alla bilstolar – rubbet. Vad är det för idé att samla en massa skit på vinden när bebitåget redan har gått?
Sedan gick det väl som det oftast går med mig (jag tvärångrar mig och byter riktning). ”Eeeh älskling, nu när vi en gång gjort oss av med allt, hur skulle det vara om vi.. BÖRJADE OM FRÅN BÖRJAN OCH KÖPTE ALLT IGEN!
I fredags hämtade jag min cykel på jobbet. Den har stått i Ekgården sedan maj ifjol när vi överraskade Anna-Lena på hennes 40-årsdag. För det första är det ett under att jag har varit så fruktansvärt lat att jag inte har hämtat den på 11 månader, för det andra är det ett under att den inte har blivit stulen på 11 månader (liksom i cykelstöldernas stad, wow!).
Ni kan kanske föreställa er lite hurudan frihetskänsla jag upplevde? Det tog 11 minuter från andra sidan stan till Brändö mitt i natten när trafikljusen var avstängda. Herregud, jag fullkomligen flög fram! Som jag har saknat cyklandet! Och just i fredags, när det var den första riktiga vårdagen!
Det här med cykling har ju inte riktigt varit aktuellt fram till nu. När jag mest har rört mig med vagn. Men nu kan ju My sitta riktigt bra, så nu fick jag väääääärldens feeling. Herregud så vi ska cykla!
.. tills det slog mig att vi faktiskt sålde cykelstolen.
Vilket antiklimax.
Den där gången när allt såldes, så såldes också cykelstolen. Den som var så bra! Yyyl.
Så nu undrar jag och Mysse om det finns någon vänlig själ där ute som kan tänkas sälja sin gamla cykelstol till oss, så vi kan fräsa fram tillsammans? Någon som bor här nära? Vill visa bebben hela Vasa och samtidigt odla lite trevliga vader. Den som har en kan mejla bild och önskat pris till linn@hssmedia.fi.
Tack för att jag redan nu tror på att någon snart kommer mejla!
Forever Jung 