Sexte bästa dagen.

I en idealistisk värld skulle jag ha tid att hänga enskilt med barnen mycket mera än vad jag gör nu. Tycker inte att behovet har funnits förrän nu. Har haft så himla mycket tid för stora barnen hela hösten och vintern, medan babyn har legat på någon filt varit allmänt tillfreds med livet. 

Men nu när bebben har blivit större kommer hon ju i raketfart och rycker i byxbunten tills man tar henne i famnen. Förra veckan sa Milken faktiskt (om än väldigt diplomatiskt och snällt) ”Man får ju aldrig vara med mamma mera, utan att en sån här gullis kommer i vägen!” när My trängde sig förbi. Hon log mot bebben och pussade henne i håret, men det var liksom ändå nåt där i ögonen som knep till i den här arma moderns hjärta.

.. som i sin tur ledde till att jag i går sopade kalendern på program och ägnade en hel eftermiddag åt bara Milky Milks. Hade lite ärenden att sköta under dagen, men messade att hon skulle vara klar klockan 15.00 och stå ute på trappan hemma, så skulle jag plocka upp henne. Tycker det ger mig så mycket också. 

Hade i smyg packat simhallsväskan före. Och ni kan tänka er fejset när vi parkerade utanför simhallen! En lättare människa att pleasa finns knappast. Hon var så lycklig. ”Och med bara mamma! Simhallen – bara med mamma!” sa hon kanske en kvartsmiljon gånger innan vi ens hade hunnit byta om. 

Hon brukar ofta säga att när hon vaknar på natten med mardrömmar så brukar hon tänka på vårt bröllop för att bli lugn igen (är det inte ljuvligt?). Tycker det är så gulligt att det var en så bra kväll att hon kan tänka den för att mota monster i grind. När vi satt i bastun efteråt sa hon ”Jag tror faktiskt att det här är min bästa dag efter ert bröllop”. Tyckte det var så mysigt och anspråkslöst, så jag skrattade högt. Varpå hon kontrade: ”Nå, kanske inte andra, men vi säger sexte!”.

Sedan åkte vi (mycket skrynkliga och hungriga) hem med god stämning i magen. Svårt är det ju inte, att göra en sjuårings dag. 

❤