I vår inofficiella Sevendays-grupp på Facebook har vi sportat med att kasta bloggrubriker till varandra. När bloggtorkan slår till är det skönt att få lite skjuts i någon riktining. Jag kastade en förfrågan om karriärtips till Anna Bertills – och fick genast svar. I sitt inägg ger hon 7 goda råd på vägen. Tips!
Vilket osökt fick mig att minnas att jag får några år sedan skrev ett liknande. Jag fick googla mig fram till ”5 karriärtips som mina lärare glömde”. Jag skulle kanske inte skriva samma i dag. Men inte skulle jag heller säga att de är fullständigt förkastliga. Mycket hinner förändras på några år (nu skulle jag kanske inte låta så där hård i tonen längre). Men å andra sidan är det en hård bransch jag verkar inom. Det är inte så lätt för en softis som jag (nå, om vi ska vara helt ärliga så är jag en stenhård softis).
.. fast tja, säg den bransch som är lätt att jobba i 2018. Det är svintufft överallt. Men jag hade tänkt att vi skulle hjälpa varandra lite. Jag vet att det finns ursmarta människor som läser den här bloggen varje dag (här finns det minsann kvinnlig råstyrka). Tänk om vi skulle boosta varandra denna vackra torsdagsmorgon. När det kommer till jobb, karriär och arbetslivet – vilket är det bästa tips du fått?
Forever Jung 
Ett tips som fungerar på många jobb, borträknat tex. läkare, poliser och militär personal (för att nämna några), som jag själv använder:
Frågan är; dör någon, överlever någon tack vare eller på grund av det jag, du och vi gör?
Om svaret är nej, då är det inte så allvarligt. Vi kan jobba oss genom och runt det vi har på bordet.
Det tycker jag låter som ett utomordentligt bra råd till en (jag) som tenderar gå bananas!
En av mina största aha-upplevelser har varit att jag ska bli ännu bättre på det jag redan är bra på, inte försöka bli bra på nåt jag inte alls är bra på (om det nu inte är jääääätteviktigt för mig). Alltså: fokusera på dina styrkor och förstärk dem ytterligare.
Men det var verkligen klokt! Bra, det ska jag ta till mig.
Jag vet inte om jag fått det tipset men det har följt med mig genom livet: att inte stirra sig blind på cv:et. Sluta tänk ”åh detta är så bra för cv:et” och fokusera istället på vad du VILL, är bra på och drömmer om.
Det skriver jag under! Bra!
Är du i början av karriären och siktar på en chefspost, tagga ner lite. Om du inte är en person som t.ex. varit jätteaktiv politiskt eller annanstans så att det redan är allmänt att du är ett chefsämne, så trappa ner några steg och visa vad du går för. Jag kom in på ett kanslistvikariat och sedan konstaterade man snabbt att chefen var på väg i pension och då fick jag hennes tjänst inom ett halvår. Jag hade haft chansen att visa vad jag gick för under den första tiden och hade övertygat (åtminstone tillräckligt många 🙂 om att jag klarade av jobbet som chef. Ifall chefsjobbet hade utannonserats utan att jag redan varit på plats så skulle jag aldrig ha vågat söka.
Grattis! Bra jobbat!
1. Lite in på samma linje som Kugge, som jag fick av min handledare en gång: "gå inte i sidlänges, gå uppåt". Alltså, fördjupa dig i det ämne du är bra på och är intresserad av, istället för att bara bredda och bredda för att kunna lite om allting.
2. Våga välja den utbildning du tycker om och vill arbeta med, istället för vad föräldrarna/kompisarna vill, vad som är ekonomiskt lönsamt, eller hur arbetsmarknaden ser ut. Det har ju alla hört förr, men jag fattade inte riktigt hur viktigt det var, att man på riktigt skall vara verksam i arbetslivet tills man dör, typ (i alla fall dagens ungdomar…) Dessutom, om man gör det man genuint gillar, är man också bra på det och då tenderar det att lösa sig.
3. Ha inte bråttom. Du skall som sagt jobba väääääldigt mycket i ditt liv, så att studera på 4 eller 8 år har INGEN skillnad i slutändan
Nu blir det reklam, men EXAKT detta handlar podden "Det kommer att bli bra" om. Alltså karriär, löneförhandling, vad folk vi intervjuar gör och INTE gör etc
Ett tips som fungerar på många jobb, borträknat tex. läkare, poliser och militär personal (för att nämna några), som jag själv använder:
Frågan är; dör någon, överlever någon tack vare eller på grund av det jag, du och vi gör?
Om svaret är nej, då är det inte så allvarligt. Vi kan jobba oss genom och runt det vi har på bordet.
Det tycker jag låter som ett utomordentligt bra råd till en (jag) som tenderar gå bananas!
En av mina största aha-upplevelser har varit att jag ska bli ännu bättre på det jag redan är bra på, inte försöka bli bra på nåt jag inte alls är bra på (om det nu inte är jääääätteviktigt för mig). Alltså: fokusera på dina styrkor och förstärk dem ytterligare.
Men det var verkligen klokt! Bra, det ska jag ta till mig.
Jag vet inte om jag fått det tipset men det har följt med mig genom livet: att inte stirra sig blind på cv:et. Sluta tänk ”åh detta är så bra för cv:et” och fokusera istället på vad du VILL, är bra på och drömmer om.
Det skriver jag under! Bra!
Är du i början av karriären och siktar på en chefspost, tagga ner lite. Om du inte är en person som t.ex. varit jätteaktiv politiskt eller annanstans så att det redan är allmänt att du är ett chefsämne, så trappa ner några steg och visa vad du går för. Jag kom in på ett kanslistvikariat och sedan konstaterade man snabbt att chefen var på väg i pension och då fick jag hennes tjänst inom ett halvår. Jag hade haft chansen att visa vad jag gick för under den första tiden och hade övertygat (åtminstone tillräckligt många 🙂 om att jag klarade av jobbet som chef. Ifall chefsjobbet hade utannonserats utan att jag redan varit på plats så skulle jag aldrig ha vågat söka.
Grattis! Bra jobbat!
1. Lite in på samma linje som Kugge, som jag fick av min handledare en gång: "gå inte i sidlänges, gå uppåt". Alltså, fördjupa dig i det ämne du är bra på och är intresserad av, istället för att bara bredda och bredda för att kunna lite om allting.
2. Våga välja den utbildning du tycker om och vill arbeta med, istället för vad föräldrarna/kompisarna vill, vad som är ekonomiskt lönsamt, eller hur arbetsmarknaden ser ut. Det har ju alla hört förr, men jag fattade inte riktigt hur viktigt det var, att man på riktigt skall vara verksam i arbetslivet tills man dör, typ (i alla fall dagens ungdomar…) Dessutom, om man gör det man genuint gillar, är man också bra på det och då tenderar det att lösa sig.
3. Ha inte bråttom. Du skall som sagt jobba väääääldigt mycket i ditt liv, så att studera på 4 eller 8 år har INGEN skillnad i slutändan
Nu blir det reklam, men EXAKT detta handlar podden "Det kommer att bli bra" om. Alltså karriär, löneförhandling, vad folk vi intervjuar gör och INTE gör etc