Tre dagar i Bratislava.

Hej och hjärtligt välkommen hem från den årliga sällskapsresan. Inatt landade jag i Vasa med själen full av pirr och ögonen fulla av grus. Har helt och hållet stängt av livet utanför för några dagar. Så skönt att frikoppla sig från världen. Men sini nu, nu är jag här igen! Och tanken är att vi ska göra en kort tillbakablick på en helg i slovakiska Bratislava och österrikiska Wien. 

 

 

Vår årliga kompisresa inleds alltid med stora visioner om diverse aktiviteter, men det slutar nästan alltid så här. Att solen skiner, att proseccon är billig och att dagen bara går medan man meningslöst dravlar om meningen med livet. Och som man kan uppskatta det! Finns ingen bättre samvaro än den här. Sevärdheterna kan alltid vänta medan man pratar litelitelite till. Man får passa på när man ses. Vad är nu en park, en staty, ett museum, ett spa mot en bästis? 

 

 

Varje gång vi ska åka iväg är det någon som försöker sig på Island och Reykjavik. Men det faller nog alltid på att öststaterna är de enda som kan servera oss de här mängerna mat och dryck utan att ruinera oss. Vår mission är att tillsammans bocka av alla europeiska storstäder innan vi kolavippar. Nu bockade vi av två i samma smäll. Vi flög till Wien och åkte därifrån vidare till Brati (bussen tog en timme, båten tog 1,5 h). Nu hann vi se lite av båda!

 

 

Bratislava är en liten mysig storstad med fina gamla byggnader och bra puls (mitt i allt knallade till exempel Batman förbi på väg till jobbet). 

 

 

När vi fick brännskador av för mycket terrasshäng gick vi upp till slottet uppe på kullen. Där fanns en vacker trädgård att sitta och njuta i. Här diskuterade vi många viktiga beslut, till exempel vad våra två nya bebisar ska heta. Under sommaren föds två nya kompisbebbar (vilket ändå är helgalet – vi som har barn har alltid varit i rungande minoritet – bara tre av åtta har haft barn hittills).

 

 

 

På kvällen korsade vi Donaufloden för att köpa materiell lycka (det vill säga en kavaj för min del). Donaufloden minns jag för övrigt mycket väl från lågstadiet. Av någon anledning satte sig Kerstins ord på minnet.  

 

 

På lördag morgon åkte vi ut till Wake lake. Det blev en alldeles fantastisk dag (trodde jag hade kommit till Thailand). Marinerade oss i solkräm och stekte dagen lång. Inte behövs det mycket för att göra mig riktigt, riktigt nöjd. Behöver bara sol och värme och en madrass. Och någon liten pöl att doppa fötterna i när hjärnan börjar sjuda (mycket ska till för att jag ska doppa hela kroppen, men det är en annan historia).

 

 

När jag ser på alla bilder nu efteråt inser jag att det här ser ut som värsta polityrgubbsresan. Men what to do när det inte finns nåt bättre än riktigt iskall prosecco i förhållanden som dessa. Superbra musik, perfekt väder, sköna solbäddar. Bättre blir det inte. Sanna mina ord. Det var riktigt svårt att slita sig från det här stället. Vi sköt fram vår bordsreservation för att få vara kvar så länge som möjligt och jag tror klockan närmade sig 19 innan vi var hemma. 

 

 

Men vi fick daska oss i kinden och bege oss till en mycket trevlig takterrass, när vi en gång hade krejvat den. Inte helt lätt efter en miljon timmar i solen. Man blir så TLÖTT.

 

 

But they cleaned up pretty nice. Till vänster reseledare Löf och till höger pregnant Nyholm. Fina kåmpisar.

 

 

Om jag fick gummibjörnar och uppblåsbar donits i min drink, så fick Elin Hubbabubba-tuggummi i sin. 

 

 

Som ni ser fick jag min kavaj (tänker att jag ska bli amerikansk rapartist och börja gå på white parties). Och drinken som man kunde tro härstammade från barnmeny – men icke!

 

 

Här kan det mycket väl hända att det googlades gravidrelaterade frågor. Tror aldrig jag har pratat så mycket förlossning som denna helg. Elin, till höger, och jag påbörjade vår barnafödarkarriär samtidigt (som 21-åringar) och vi bjuder gärna på rövarhistorier för folk utan barn. Sanna som osanna. 

 

 

Inte var det helt fult att se solen gå ner över taken. 

 

 

Följande morgon fick vi lägga max speed på för att hinna iväg ut från lägenheten (vad gjorde åttamannalag innan airbnb fanns?) och ner till floden för att ta båten till tillbaka till Wien. Återigen en dag av alldeles utmärkt väder. Soldäck, I salute you.

 

 

Passade på att ta mig lite friheter. 

 

 

Väl i Wien tyckte vi det var en god idé att äta wienerschnitzel, så då gjorde vi det. Efteråt höll vi på att förgås att mättnad, så vi pöste en stund i Wien botanischer garten där vi slog läger. Shoppa hade vi tänkt, men det visade sig vara pingst. 

 

 

Gillade Wien. Överflöd i vackra byggnader. Hit kunde man (också) åka igen. 

 

 

Här någonstans brände Sari sin hårbotten och förvandlades plötsligt till någon i Sex and the city tvåan. Inte helt illa, om jag får säga det själv. 

Och senare på kvällen flög vi hem till diverse destinationer. Nu håller jag tummar och tår för att Ljubljana, Slovenien håller som förhandsfavorit tills vi åker igen. För åker igen, det gör vi snart! De här flickorna är bland det bästa jag har i livet. Så maxad på livskraft nu. Tack, pärlorna. Finns inga som ni.