Tröskeln att blogga tenderar ju att fördubbla sig för varje obloggad dag som går. Men nu river jag bara kallt ner den. Swoosh!
Jag var helt enkelt tvungen att lägga locket på den här bloggen i några dagar – och jag lovar (jag looovar!) det var för er skull. Annars skulle ni ha stått här med fem dagars svammel om knastrande, bultande öron (och det är ju nog tyvärr så att bloggvärlden klarar sig riktigt bra utan haranger om onda öron, så därför fortsätter jag pausa tills jag kan tänka på något annat än just öron).
Sista dagen antibiotika i dag – och ännu ingen effekt. Man ska verkligen uppskatta öron som inte märks! Tänk på det, du!
Forever Jung 
Ja säg inte annat, bästa öronen är öronen som inte märks/känns! Så är det väl med det mesta med kroppen kanske. Man fattar inte det innan man är utan det. Fick tinnitus från ingenstans (inget högt ljud etc) för tre år sedan, vaknade bara en natt på skären av att jag hörde ett pip, paniken som slog till när man insåg det var inne i ens eget öra och att det inte gick över. Där har det pipit nu, dag som natt utan paus i snart tre år. Och jag har aldrig mer öronen som inte märks, måste jämnt tänka på att skydda dem så dom inte skadas ännu värre. Tänkte aldrig förrän det på hur lite jag tänkte på mina öron/hörsel, det var en non-issue helt enkelt.
Ja säg inte annat, bästa öronen är öronen som inte märks/känns! Så är det väl med det mesta med kroppen kanske. Man fattar inte det innan man är utan det. Fick tinnitus från ingenstans (inget högt ljud etc) för tre år sedan, vaknade bara en natt på skären av att jag hörde ett pip, paniken som slog till när man insåg det var inne i ens eget öra och att det inte gick över. Där har det pipit nu, dag som natt utan paus i snart tre år. Och jag har aldrig mer öronen som inte märks, måste jämnt tänka på att skydda dem så dom inte skadas ännu värre. Tänkte aldrig förrän det på hur lite jag tänkte på mina öron/hörsel, det var en non-issue helt enkelt.