Det börjar vara dags att tacka för mig.

36030296 2026872487346680 679814677810642944 n

 

Hur vill jag egentligen leva mitt liv?

Den frågan har jag funderat på ungefär en miljon gånger under de senaste åren. Jag har varit både sjukledig och mammaledig och gud vet vad under de senaste åren (tid för filosofi har minsann funnits) – och när man har tid i överflöd kommer man till slut ner till kärnfrågan (någon skulle kanske kalla den klyschfrågan): Vem är jag och vad vill jag med mitt liv?

Och herregud så mycket är man vill!

När man på allvar börjar rota i diverse magbottnar och hjärnkontor. 

Nästan allt jag har här i livet är precis så som jag vill ha det. Jag har varit lyckligt lottad under mina första 30 år. Väldigt få saker har kommit gratis. Jag har jobbat hårt och offrat en del. Medan andra saker har fallit i handen. Vissa perioder har flytit likt ett vattenfall, eller mer som en forsande urkraft över en bergsklippa, och andra har känts som en igenväxt uppförsbacke i stegrande motvind. Men ändå har jag fått nästan allt jag har önskat mig. 

Men det har funnits en grej som har velat fullfölja innan jag fyller 40. Och nu är jag inte ens nära 40 (pah, jag är trettiotvå). Men plötsligt rullade det in en liten lockande öppning så här i förtid.

Och det pirrade till!

Wrooooom, sa det i magen.

Tyvärr är jag ju en hopplös människa på den fronten. Jag har ett så bra liv. Jag har en stöttande man, jag har underbara barn och hela min familj är en lyckoträff utan dess like. Jag har ett hus jag trivs i, en sommarstuga jag älskar. Fantastiska vänner och ett liv som behandlar mig väl. Och på jobbet går det också jättebra! Ni fattar, allt är så jäkla bra. För en gångs skull.

 

… men det vrickade är att jag har sagt upp mig.

Hör ni?

Jag tror knappt det själv.

När allt för en gångs skull var lugnt och skönt och på plats. Då fick jag plötsligt feeling. Såg en chans att flyga. Det är fan sämsta tiden att ställa till med nytt liv och nytt jobb, men oh well, det är inte meningen att det här livet ska vara en ljummen nedförsbacke.

När man väl har tänkt tanken på att ta ett nytt steg ut i det okända är det omöjligt att backa. Jag skulle vilja vara lite mer zen, men vete fan om inte meningen med livet är att bryta ny mark? 

Minns ni den där humorkaraktären Sally som gick på SVT på 90-talet? Hon som var bibliotekarier och bodde med sin pappa Roffe? Hon sa ju alltid att det är ”omöjligt att bromsa sig i en uppförsbacke”. Hela livet har jag identifierat mig med henne.

Jag är ingen trygghetsknarkare, alls faktiskt. För en tid sedan såg jag på mig själv i spegeln och ba ”nu kan tant hålla i sig, för nu blir det lite väl spännande, enjoy the ride!”.

Iiiiiiiiiiiik. 

Nu jobbar jag mina sista dagar på HSS Media. Vi ska återkomma till HSS Media. För det här har varit mina bästa år i arbetslivet så här långt, vilken skola alltså! Det är med kärlek i bröstet och gråten i halsen jag vinkar farväl.  

Och om jag inte förr bett om er om ert stöd, så gör jag det nu. Visst håller ni mig i handen nu? För nu blir det nytt jobb, nytt liv!

HERREGUD!

Fortsättningen då? Ja, det kommer ni att få höra mer om. Bara ni håller er uppkopplade på samma kanal (håll fjärrkontrollen riktad hitåt så ska jag snart berätta mer).

40 reaktioner till “Det börjar vara dags att tacka för mig.”

  1. Bra Linn! Det blir säkert ett lyft för dig vad än det är! Nu ska jag ha lite tippning för mig själv vad det sku kunna vara för jobb… Tänkande emoji.

  2. Åh så spännande! Fast jag måste medge att jag fick lite hjärtklappning innan jag fattade att det inte var angående bloggen som du sku tacka för dig. Älskar den här bloggen! 🙂

  3. Tycker känslan påminner om att va nyförälskad. Och hälsninger från ett annat Sally- fan!

  4. Bra Linn! Det blir säkert ett lyft för dig vad än det är! Nu ska jag ha lite tippning för mig själv vad det sku kunna vara för jobb… Tänkande emoji.

  5. Åh så spännande! Fast jag måste medge att jag fick lite hjärtklappning innan jag fattade att det inte var angående bloggen som du sku tacka för dig. Älskar den här bloggen! 🙂

  6. Tycker känslan påminner om att va nyförälskad. Och hälsninger från ett annat Sally- fan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.