Putte och jag.

I dag körde jag och barnen till Ekenäs. Och vi var mycket glada över att vi valde just den här dagen, för hela vägen fick vi lyssna på rapporteringen från toppmötet i Helsingfors. Jag vet inte vad det är med dagens barn, men gud vad de vet en massa om Trump och Putin och EU och Sovjet och stormakter och allt (“kan du snäälla My somna nu redan, så man hör vad de säger i radion”).

Kom att tänka på den här tiden ifjol när jag var höggravid och så infernaliskt irriterad på Putin. Två dagar före beräknat datum skulle han vara i Nyslott på någon frikkin’ opera med Niinistö och eftersom min man är med i en av de nationella insatsstyrkorna skulle han dit och jobba. Sami var envis som synden och sa “men det är ingen idé att jag stannar hemma, för iiiint föds babyn ändå”. Och jag var ju gravid och hormonell och arg och gormade ”SEDAN NÄR GÅR PUTIN FRAMFÖR VÅRT LIVS BÄSTA TOPPMÖTE?!”.

Det var en replik man inte såg komma.

Med svansen mellan benen avböjde Sami Putin och tur var väl det, för dagen efter att Putin frotterade sig i Svansjön så föddes en liten My. Och alla som skulle vara på plats var på plats (Putin kom inte, för han var inte bjuden). Ja, det var allt jag hade på Putin just i dag.

Hälsningar från Snappertuna!