Sällan är det helt stiltje i det här som kallas livet. Men just nu stormar det lite mer än det brukar. Känslomässiga bergochdalbanor i alla möjliga riktningar. Det händer jättefina, spännande saker. Och det händer ledsna saker. Så på det viset kan vi ju konstatera att det finns någon slags balans. Även om det knappast känns så när man spelar ut hela känsloregistret på en och samma gång.
Svårt att veta hur man ska vara när man är så ledsen, så ledsen över en del av livet och samtidigt helt uppfylld av spänning över en annan. Men å andra sidan får man kanske vara glad över att det finns ljusglimtar just nu när det också är tungt.
Och att man har fina klippor inom familjen.
Både i människor och berg.
❤
Forever Jung 