Lördagsrapport.

En lugn förmiddag puttrar förbi i Gula huset. Ingen Juthbackamarknad i Nykarleby, inget Toughest på Norrvalla. Bara en liten kräftskiva i Köklot senare. Men först: En vanlig lördag hemma. Ena barnet tömmer husets alla skåp och lådor, ett annat cyklade iväg på bio, ett tredje har stängt dörren om sig med en kompis. Pappan åkte till Åbo och jobbade med minnesdagen för terrordådet (det är mycket man kan säga om Nordiska motståndsrörelsens marsch).

Själv har jag försökt vila lite. Vi harvar så hårt i veckorna att helgerna måste vara tomma, tysta och tråkiga. Det är svårt för mig att gå ner i varv efter diverse adrenalinpåslag, men nödvändigt för det fortsatta och framtiden. Att bara vara stilla. Det kommer så tvärt. Och det är så trist. Men: ett måste.

Vi summerade veckan igår med Anna och konstaterade än en gång att vi måste förstå att vi bara har funnits i 17 dagar ännu. Och när man tar det i beaktande så har vi kommit så otroligt långt. Trots att det känns som om vi inte gör annat än sitter i möten, möten, möten, så har de första jobben de facto levererats och fakturerats. Och mycket är på gång.

Tycker vi kan jämföra starten med ett riktigt, sprittande kosläpp om våren. Vi vill ut, ut, ut och leka. Och för två ångvältar som vill att allt händer nu, nu, nu är det svårt att stanna upp och ta in det faktum att ”Wow, fatta vad mycket vi har fått till stånd på 17 dagar!” (typiskt mig att tro att vi har funnits i fem år och undrar kanske varför vi inte kommer framåt). Men den här veckan tog vi några större kliv och förhoppningsvis tar vi några till inkommande vecka. Åker till Helsingfors 5.00 på måndag.

Har ni märkt av värmeböljan är förbi? Det tog en dryg vecka innan det sjönk in på riktigt. Innan jag kom ihåg att ta med en långärmad tröja när jag cyklade till jobbet. I dag är det 18 augusti och nu känns det riktigt rimligt att hösten är på intågande. Barnen har fått in skolan i systemet och jag njuter av svala, krispiga kvällspromenader. Så skönt med rutiner och ett vanligt liv. Sommarlovet var ovanligt långt i år!

Nu: Tillbaka till Staffan Bruuns stormiga kärleksaffär med Hbl. Ajöss!