Innehållet är kärnan (tyckte också Staffan Bruun).

Mitt liv med HBL Staffan Brrun

För en stund sedan smällde jag ihop Staffan Bruuns bok ”Mitt liv på Hbl” med häftiga skratt, eftertänksamma hmm:anden och förvirrande huvudskakningar. Var ska man riktigt börja? För en som levt i den finlandssvenska tidningsvärlden kan boken närmast betraktas som en våt dröm. Det brände till när jag hörde talas om den första gången, att Bruun i bokform ”gör slut med Hbl”. Wow, tänkte jag, nu blir det … kaos?

Huruvida intresset är lika stort utanför den finlandssvenska mediesfären är upp till andra att bedöma, men för egen del satte boken i gång en svallvåg att tankar. Jag vet inte om vi ska gå in på dem alla just i dag. Men en grej ska vi ta upp, som jag har tänkt på länge – och som jag tror på: Innehållet, inte formen, ska vara det som driver.

Det här tangerar nödvändigtvis inte bara mediebranschen, utan jag skulle säga att det här är något som man kan dra över livet och vardagen i stort.

Boken bjuder kort och gott på Bruuns version om varför det gick åt helvete för Hbl. Förutom de personliga syndabockarna (Teir, Berg, Bergh och Taxell i huvudsak) också det faktum att tidningens linje gick från att vara en rikstidning att räkna med till en lokaltidning för Helsingforsregionen.

Här finns det mycket man kan säga, och jag ska inte ge mig in i detaljerna, utan vi kanske kan säga så här: Vid sidan av raseriet saknar jag kanske ett resonemang av mediestrukturernas inverkan på Hbl:s nedgång. Hela nyhetsvärlden har kastats om radikalt under de senaste 10 åren och allt händer nu. Och snabbt.

Vi lever mitt i en förvandling där print och webb jobbar parallellt – och där ingen vet var vi landar (folk testar sig fram – det är den enda vägen). Eller ska vi ens landa? Kanske kommer vi aldrig till en likadan sits igen. Kanske var papperstidningens hundraåriga, helt ohotade sits, unik. Eftersom jag inte har någon relation till Hbl har jag ingen aning om de utpekade syndabockarna förtjänar så här oproportionerligt stor del av skulden, men upplever kanske att det saknas en parallell till övriga medievärlden.

Nå, oavsett. På en punkt håller jag fullständigt med Staffan Bruun, som de facto kommer från en heeelt annan journalistisk era än jag själv. Mycket kan jag kanske himla med ögonen åt (journalister som har levt på den här gulderan, när fyrken svämmande över och tidsanvändningen var en helt annan, har kanske inte alls förmågan att sätta sig in i dagens resursering, samarbete, krav på deadlines, krav på lönsamhet etc.). Men på en punkt är vi helt överens: Det är alltid innehållet som är guldet. Bruun gör – säkert med all rätt – narr av antalet konsulter från utlandet som gör flashiga layoutreformer på tidningen (och vinner fina designpriser på galor i Europa) samtidigt som innehållet bantas ner och prenumeranterna sviker. 

Det spelar ingen roll hur fina appar, häftiga funktioner och nytänkande sajter man gör om innehållet är sekundärt. ”Att storsatsa på webben” kom kraftigt i mitten av 00-talet, men webben i sig är ju ingenting om inte innehållet (i det här fallet journalistiken) bär. Många bekanta som jobbar inom IT har berättat samma historia om app-boomen för några år sedan: Alla företag hade fått för sig att de skulle ha en app (för det var det som var det nya heta). Alla sprang till it-byråerna för att förverkliga visionen, men på frågan ”Vad ska den användas till?” hade få något svar. Typiskt exempel på när själva formen går före innehållet och användaren. Ingen jävel vill ladda ner en överflödig app utan personlig vinning.

Jag tänker att lite samma vindar har man sett blåsa i sociala medier de senaste åren. Har mången gång suckat åt det här med ”att vara entreprenör”. Har stört mig så på att fokus många gånger har legat på just formen – inte på själva innehållet i företaget. Jag kan kanske ha fel, men har alltid tyckt att fokus hamnar fel när så mycket går ut på att  branda sig som ”en entreprenör” (svårt att precisera exakt vad jag menar, men det är ett visst tugg som jag har tröttnat på) istället för att visa vad man kan, vill och erbjuder (nå, snart är jag där själv, haha). Men återigen: Innehållet ska vara det väsentliga. Att man är en sjuhelvetes sotare, en nytänkande kock, en skicklig copywriter – inte en inspirerande entreprenöööör.

Jag har ingen lösning på mediekrisen (inte Staffan Bruun heller). Men jag tror att magin uppstår där innehåll och bra budskap möter nytänk, mottagarvänlighet och ny teknologi. Ny, sexig layout är helt sekundärt om det inte finns någon tyngd bakom. Ingen köper en nyhet för att den ser snygg ut. Ingen läser en blogg för att den har spännande design. Ingen laddar ner en app som har bra funktioner, men saknar innehåll. Ingen anlitar ett företag för att det ser coolt ut, men saknar kunskap. Vet ni? Det får man ge det gamla gardet journalister. De satte nyheterna i fokus och en prestige i att tjäna folket (att få sedan var beredda att betala för nyheter på nätet blev en svår ekvation att lösa).

Som den lagompräktiga dam jag i grund och botten är, när jag sitter här med kaffekoppen en söndag i min blåa sammetsfåtölj, vill jag påminna om klassikern: Det är trots allt insidan som räknas.

Kan gladeligen appliceras på:

  1. Tidningar.
  2. Appar.
  3. Företag.
  4. Människor.
  5. Avokados.

Häj!

4 reaktioner på ”Innehållet är kärnan (tyckte också Staffan Bruun).

  1. Alltså jaaa för innehåll som det viktigaste. En orsak att jag lite tröttnade på nyhetsjournalistik var att det var så himla mycket snack om plattform i stället för innehåll. När X3M-nyheterna gjordes om för att bli ”korta infosnuttar” så var det formen som avgjorde. Max 30 sekunder per telegram inklusive jingel. Inte en tanke på att en nyhet eller en händelse måste få ta den tid det behöver. Gud så jag försökte streta emot då. Nu har de lyckligtvis frångått det här men jag tappade lite smaken för den här typen av journalistik.

    Måste för övrigt läsa Bruuns bok. Min historia med Hbl är kort och intensiv, två månader sommarpraktik sommaren 2006 (jestas så länge sen), men har ju haft en hel del kompisar som jobbat där så har följt med utvecklingen på någorlunda nära håll.

    1. Ja, tror alla som jobbat i nyhetsvärlden har något att hämta! Plattformsdiskussionen är så zzzzz utan en parallell innehållsdiskussion. Kåntent is king, som en säger.

  2. Hurra hurra hurra! Har suttit och grubblat över min bloggdesign ett par dagar nu, men kommer hela tiden fram till att det egentligen inte spelar någon roll. Det ska vara användarvänligt, så folk kan läsa det som finns där. Mer än så krävs inte.

    En flashig design kan förvisso fånga någon från start, kanske är det lättare att marknadsföra och sälja in något som faktiskt ser coolt och proffsigt ut – särskilt om konkurrensen är tuff. Men om innehållet inte lever upp till förväntningarna faller det ju platt. Och bra innehåll utan fancy presentation vinner ju alltid ändå.

    BRA SAGT!

    1. JA! Just därför har jag en ganska torr bloggdesign. Innehållet ska kunna stå för sig själv i en blogg. Tycker jag. Såklart kan man göra det riktigt hifi om man vill, men jag vill ha det simpelt, enkelt och tydligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.