Varför, varför, varför får jag alltid så dåliga idéer?

Foto: Sofia Ylimäki-Lindqvist

Jag är hopplöst spontan person när det kommer till att hoppa på sånt som låter roligt.  Helt utan reflektion säger jag ”Jamen ja! Så kul! Klart det!”. Det här är en obotlig egenskap i mig som förvisso många gånger har fört mig på roliga upptåg, men ofta slutar det precis exakt så här: 5 minuter före står jag och slår mig i pannan och ropar ”NEJ NEJ NEJ! VARFÖR VARFÖR VARFÖR!”

Denna morgon är en sådan morgon.

När jag hörde att barnens förening, BK-48, ordnar en straffsparksturnering i Västervik fick jag genast den ”genialiska” idén: Wow, jag anmäler min mammagrupp! Vi är alla mammor till barn i Mileas lag och det föreföll sig naturligt att vi ska vara med. Kul! Wow! Jee! Vi stöder föreningen! Fotboll! Jippo! Det blir samtidigt lite roligt, eftersom vi högst antagligen är riktigt usla. Någon måste ta hand om sista platsen också! En får hjältemodigt offra sig!

Men sedan när man riktigt på riktigt tänker på vad det innebär så blir jag ju kallsvettig. Jag fick ta hand om målvaktsposten (som straff för att jag anmälde oss). Är inte alls rädd för bollar eller så, men jag är ju inte 19 längre och kan slänga mig hur som helst. Vill nu att ni ägnar 2 minuter åt att se för ert inre när jag ”slänger mig och räddar” (läs: faller klumpigt, långsamt och handlöst ner i marken).

Och så en liten lårbensfraktur på det.

Försökte för övrigt slå en straff häromdagen, men den gick tyvärr inte ända fram till mål. Har heller aldrig lagt av en straffspark med riktiga fotbollskor. Och det hinner jag inte heller testa nu före, eftersom jag hämtade mina låneskor från min kompis Jenny igår kväll. Ja ja ja. Man får ta skammen bara. Det kommer göra så ont! Min heder kommer att sjunka som en sten i havet. Min kropp kommer vara så sjuk!

Men det är bara att bita ihop och upprepa mitt mantra som jag säger till barnen stup i kvarten: Man kan aldrig vara bra på något direkt från start. Huvudsaken är att man börjar någonstans och undersöker om man tycker att det är roligt. Och med det här laget är det rätt lugnt på den fronten. Trots skammen och de spruckna lårbenshalsarna kommer det här att bli en adrenalinstinn och humoristisk dag.

Ska ba slå huvudet i väggen några gånger först!