Den senaste tiden har många svenska kändisar lyft Kamratpostens undersökning i sina instaflöden. Undersökningen bestod av tio frågor som 1679 st. barn i åldern 8-14 år besvarade. För pappornas del var svaren inte särskilt nådiga.
17 % pratar hellre med ingen alls än med pappa när de är ledsna. Bara 7 % av de som svarade i enkäten har pappa som förstavalströst. Det är en ledsam siffra. Lika ledsamt som att nästan var femte helst inte pratar med någon. Och det vet man ju, alla gånger är det inte lätt att sätta fingret på varför man är ledsen. Och att ännu till säga det åt någon – det är inte lätt.
Ändå är det en mildvidd skillnad mellan 46 % och 7 %. Den här undersökningen har gjorts i 10 års tid och när den gjordes första gången låg pappornas andel på 6 %. Väldigt lite har hänt på 10 år. En ökning från 6 till 7 är väl inte direkt något att hurra för. Pappa fick en något högre procent bland pojkarna än bland flickorna, men även på pojksidan var Mamma det överlägset populäraste svaret.
Vad tror ni det här beror på?
Varför det emotionella ansvaret vilar mycket mer på mamman skulle vara spännande att forska i. Men som den stora tjejgissare jag är, så antar jag att det trots allt bottnar i livets första tid. Bandet till mammorna stärks tidigt – både rent fysiskt och emotionellt – för att mammor helt enkelt tar ut största delen av föräldraledigheten. Eller så ligger det i den traditionella mansrollen (pappor är hårda – mammor är mjuka). Hur som helst är det ruttet. Vilken väg man än väljer. Som pikuliten parentes kan jag nämna att jag hoppas ur djupet av mitt hjärta att en familjeledighetsreform blir den hetaste valfrågan inför valet riksdagsvalet 2019 (snälla, snälla, snälla 6+6+6!).
En annan aspekt att ta fasta på i den här undersökningen är det faktum att bara 53 % vill prata med sina föräldrar när de är ledsna. Jag vet inte hur ni som har barn känner, men som förälder tycker jag det känns lite läskigt att resten hellre snackar med någon annan än med oss (ja, eller förutom den 17 % som inte alls vill snacka med någon). Allt man vill är ju att barnen ska känna att de kan och vill berätta allt.
Såklart är det fint att mammor har stort förtroende, men det är rent utsagt skit att pappor har så lågt förtroende. Någonting görs inte rätt när ”ingen” känns som en rimligare tröst än pappa!
Men vad?
Forever Jung 
Oj, 7%är ingenting. Jag håller med dig ang att mammor är mjukare att prata med. Kanske dom visar att dom tycker synd om barnet mer vilket leder till mer uppmärksamhet, att det är därför man väljer mamman före pappan? Kanske hinner mamman fråga och se att något inte stämmer innan pappan och det är därför flera pratar med mamman. För att dom faktiskt frågar. Men intressant ju, och lite tragiskt
Jag håller inte med om tanken med föräldraledigt. Samhället ska inte blanda sig i det! Nuvarande system är bra! Familjer ska själv få välja!! Det finns massor med pappor (och mammor) som inte alls är lämpade att eller vill vara hemma. Det är barnets bästa det ska handla om!
+ 1 till Lisa. Möjligheten till att båda kan va hemma lika mycket ska ges, men sen måste familjerna själva få avgöra hur man delar. Vår familj skulle aldrig ha klarat det utan pappas lön eftersom jag studerade. Inte en chans att jag skulle fått ett jobb som försörjt oss alla.
Jag håller med! Tycker det är upp till varje familj att bestämma själva vad som passar dem. Sen behöver vi såklart vara öppna och positiva till hemmapappor i samhället, så att det är lika socialt acceptabelt som hemmamammor. Men familjen ska få bestämma! 🙂
Tycker också att familjerna ska få bestämma men jag skulle gärna se ett system som ger en morot till de som väljer att dela på föräldraledigheten. Tänk er att grunden skulle vara 12 månader betalt föräldraledighet. Det får alla. Väljer man att dela jämt så att mamman tar sex månader och pappan tar sex månader då får man sex månader betalt föräldraledighet att dela hur man vill som bonus. Alltså 6+6+6. Delar man inte och mamma eller pappan tar allt då får man ingen bonus men den som stannar hemma får 12 månader betald föräldraledighet. Det skulle vara fritt fram att välja men väljer man delat får man mer tid att vara hemma med barnen.
Oj vilka oroande siffror. Själv har jag alltid känt att pappa lyssnar och förstår, men förstår ju nu att det är väldigt ovanligt
Jag hoppas vi kan hitta en lösning på problemet! Tyvärr ingen snabbfix på lager dock. Bra inlägg förresten! 🙂
Håller med om att det är synd att det bara är 7% av barnen som har pappan som förstahandsval och hejar också på modellen 6+6+6 men jag måste ändå kommentera att den här undersökningen tolkas fel på många håll i sociala medier.
Undersökningen handlar om vem barnen har som första val. Det stämmer att 46 % har mamman som första val och 7 % pappan som första val. Men då man lyfter fram att 17 % hellre talar med ingen alls än pappan, då blir det fel.
17 % har ingen alls som första val då de är ledsna. Det betyder att 17 % hellre vänder sig till ingen än till pappa. Men! – det betyder också att 17 % hellre vänder sig till ingen än till mamma.
Vi vet inte vem barnens andrahands val är. För många går rangordningen kanske mamma – pappa – kompis – lärare – ingen alls. Eller kanske pappa – mamma – syskon – ingen alls.
Tvivlar på att det är 17 % som svarat mamma – ingen alls – pappa. Som man får det att låta då man lyfter fram att 17 % hellre talar med ingen än med pappa.
Att 17 % heller talar med ingen än med mamma och pappa är däremot en sorlig siffra som vi borde lyfta fram och tala om.
Ursäkta långt och rörigt inlägg. Hoppas någon förstår var jag försöker få fram.
Applåder! Mycket bra kommentar, just detta borde lyftas fram mera! Jag är lärare så jag frågar ibland elever vem de talar med, och väldigt många kan tala ungefär lika bra med mamma och med pappa men säkert är det många som svarar mamma om man inte kan välja båda, trots att det finns en lika trygg möjlighet i att tala med pappa.
Precis min tanke när jag såg rubriken! Delvis förvrängd statistik, man får vara försiktig med sina tolkningar!