Till skillnad från våra andra barn har den yngsta ett medfött – och senare välutvecklat – intresse för styling (det finns en mycket synlig orsak till att jag kallar det för intresse – skulle vara lite försiktig att kalla det för begåvning i det här skedet, heh). Redan innan My lärde sig gå satt hon innanför dörren och prickade in sina små oförstörda fötter i våra svettiga jätteskor.
Nu vet det här med styling inga gränser.
Oftast räcker det med mössa, handskar, en medalj (alltid minst en medalj!) och ett par skor, men ibland bjuder hon till med smycken och halsdukar (eller Samis någon gammal t-shirt nonchalant slängd över axlarna). Sedan går hon runt och känner sig urcool. Eftersom det var söndag i dag blev det väldigt casual med bara Matheos skor, en medalj och Mileas vinterhandskar.
En snabb blick i spegeln, nöjd nick. Ei muuta ku menoks.
Forever Jung 
Vad härligt! Jag var mycket klädintresserad som barn och höll på i samma stil. Min stackars mamma fick aldrig välja kläder åt mig för jag sku välja själv!