Om att jobba med målsättningar och belöningar.

fullsizeoutput_c6a

Så här ser Finland ut just nu. I en småstad nära dig. Det är grått. Fuktigt. Och så isande kallt när vinden viner in under kappan. Den här vägen gick jag hemåt idag efter jobbet. Och det slog mig: Jag har inte bloggat på 3 dagar! Wow, det måste vara något slags rekord.

De första ljuva smekmånadsveckorna är över nu. Nu är det hårt arbete och svettigt grovjobb som gäller. Allt det vi sålde in i höstas ska nu produceras och vi jobbar som små söta svin för att hålla huvudet ovanför ytan. Lär mig mycket om mig själv (att jag är en gnällare t.ex – jag är så överraskad över hur neggig jag är, haha) och lär mig mycket om omvärlden (fatta hur många spännande människor som passerar i mitt liv varje vecka!).

I morgon fyller vi 3 månader jämt. Det är ändå en svindlande tanke att vi bara har funnits i augusti, september, oktober. Jag tycker om att jobba mot tydliga målsättningar. Och med tillhörande belöningar. I höstas satte vi en ribba som vi skulle nå över fram till jul. Om vi når dit skulle vi få unna oss någon ansiktsbehandling och massage – och sedan bastu och skumpa i Wasaborgs poolavdelning efteråt. När vi i veckan kollade siffrorna ser det ut som vi är en pikipikiliten bit ifrån. Det börjar sakta dofta spa!

*slår imaginära kullerbyttor*

IMG_4658

Däremot borde jag kanske jobba lite mer med inre målsättningar. Det är lätt att mäta sig mot budget och omsättning, men det är inte lika enkelt att mäta sin egen level. Just nu lever jag efter en strävan att åtminstone en dag per vecka gå hem och vara nöjd. Och vet ni, det är ursvårt. Anna sa senast igår att jag måste försöka räkna upp vad jag har gjort efter en dag på jobbet – istället för att fokusera på det som blev ogjort.

Håller fullständigt med (gör ju massor bra varje dag!) men det är ju tyvärr bara det ogjorda som pinar på (även om jag gör massvis av bra grejer, så är det ju inte direkt så att jag vilar i stoltheten över mina värv kvällen lång).

Sami suckade djupt när jag klockan 22, efter att barnen hade somnat igår kväll, klädde på mig jackan och tog tre Ikea-kassar under armen och sa ”ajöss, nu måste jag fara till kontoret och bygga en poddstudio”. Men så här är det nu. Jag kan inte lassa över ansvaret på någon annan (typ en chef eller så). Det som är ogjort är ogjort. Och det är enbart och blott mitt ansvar. Men en dag varje vecka – ja, då fan. Då ska jag vara nöjd! I dag var nästan den dagen.

…tills jag kom hem och insåg att jag hade glömt en viktig grej. Men hey, i morgon är en ny dag! Det jag egentligen ville säga var att jag uppskattar tydliga målsättningar och delmål. Då är det lättare att ta sig framåt (även om det uppenbarligen inte så lätt att verkställa de inre).

Belöningar är livet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.