I november glömmer man hux flux bort allt vad positivt tänkande heter. Eller nu ska jag inte säga ”man” när jag egentligen menar ”jag”. Försöker tappert hålla gladlågan vid liv, men nästan en gång per dag slocknar den – och så får en kämpa igen! I skrivande stund sitter jag på 04.55-tåget till Böle och just i dag kan det vara riktigt hälsosamt att öva sig på att se livet från den ljusa sidan (om vi säger som så: varken sinnet eller staden var direkt jätteljus när jag hoppade på cykeln imorse!).
Men hey – vi ska se det från den ljusa sidan. Låt oss istället fokusera på fyra riktigt bra ögonblick från veckan som gått.
1. I onsdags var jag bokad i samband med Folkhälsan i Lappfjärds 80-års jubileum. Hade äran att föreläsa om mina egna erfarenheter kring utmattning inför en riktigt härlig publik. Det finaste var ändå efteråt när jag pratade med en bloggläsare som kom fram och berättade att mina texter och min blogg haft en avgörande betydelse för hennes eget tillfrisknande. Jag tänker nästan aldrig på min blogg ur det perspektivet – och det kändes riktigt varmt i magen. Liksom wow. Tack!
2. Igår hade vi ett kort och kraftigt möte med en nybliven frilansare som kom och kollade på ett hyresbord till oss. Jag frågade försynt vad hon tänker om framtiden och när hon i så fall kan tänka sig att överväga att flytta in (de flesta backar ändå, har det visat sig), så hade inga större förhoppningar om ett riktgivande svar. Döm om min förvåning när denna ivriga dam med tindrande blick sa ”Ja alltså, hur skulle det vara – kan jag kanske komma redan på måndag?”. JAAA! Mitt i allt har vi en ny i familjen. Eftersom jag är i Seinäjoki mest hela helgen blir det Annas man som får ta skruva-ihop-alla-ikeamöbler-nakkin (så där går det när man gifter in sig i ett företag).
3. I dag var det meningen att jag skulle delta i Yles livesändning av Näsdagen i Jakobstad, men det gick bara inte att få ihop det med tidtabellerna (jag sitter som sagt på tåget åt helt andra hållet just nu). Jag hoppas det går utmärkt för insamlingen ändå! I år stöder Näsdagen bland arbetet mot stympning och för att flickor ska få utbildning i Etiopien. Genom att skicka ett sms med texten Vega till numret 16499 stöder du näsdagsinsamlingen med 10 euro. Enkel grej att göra en fredag som denna! Håll hjärtat varmt.
4. Fick säga hejtå till vår praoelev igår, eftersom jag är på språng i dag. Sista dagen! Minns ni hur det var att vara på prao? Jag minns! Matilda har varit så duktig, punktlig och ambitiös. Har ju haft praktikanter på mitt förra jobb och tycker fortfarande att det är ursvårt att hitta lämpliga uppgifter. Man vill ju liksom inte visa dem förråden och säga ”Här! Red upp!”, utan på något enkelt sätt ge dem en liten inblick i hur vi jobbar. Det låter lätt, men är svårare än man tror! Ändå anser jag att praoelever hör till en viktig del av ett företags samhällsansvar. Det är skittufft att komma ut i arbetslivet när man är 15 år, så man får göra vad man kan för dem som behöver. Nu har vi haft vår första – och bra gick det!
Nu går vi mot vinter! Byråns första. Yass!
Forever Jung 