Metod: Mycket mat.

Jag är ju en rätt så enkel människa – och kan således berätta att en av de bästa grejerna jag har läst i höst var när Blondinbella skrev att det är omöjligt att spurta i sin karriär om man ständigt är hungrig eller tänker på mat. Tog det till mig omedelbums och såg det som en absolut sanning. Herregud så man blir hungrig och trött nu när det blir mörkt! Har ni märkt?

Isabella skrev att hon brukar gå upp i vikt 2-3 kilo under de perioder under året när de har som mest att göra, hon äter alltså mer för orkens skull. Har tagit det som en målsättning nu under november. För faktum är att jag skulle kunna äta dygnet runt nu. Är så vrålhungrig hela tiden. Kanske försöker jag kompensera uteblivet dagsljus (som vanligtvis gör mig pigg) med mat. Bränsle som bränsle, liksom. Öser på!

I övrigt håller jag helt med i det första resonemanget. Ingenting här i livet blir bra om man går omkring och känner sig hungrig. I synnerhet om man är en sån här känslostyrd människa som jag, som inte alls kan fokusera eller tänka klart när magen kurrar. Allt skiter sig för mig om jag blir hungrig. Därför blev jag glad över påminnelsen: När jag ska jobba länge och effektivt, så ska smörgås- och bananbufféerna stå uppradade på skrivbordet. Yes. Kex? Choklad? Socker? Ja, kyllä!

Jag vet, jag vet. Socker är inte bra för kroppen. Men betraktar november som en slags krissituation. Jag är inte gjord för det här. Alls. Får bara tänka överlevnad just nu. Och då tycker jag faktiskt att socker är en rimlig metod. Ska man ta sig igenom detta är alla (alla!) medel tillåtna!

I krig, kärlek och november.