Det fina i att vara olika.

Att bygga en jobbrelation är ungefär som att bygga ett äktenskap. Om båda parter är för lika kan det bli jobbigt (opposites attract – eller hur det nu var Paula Abdul sjöng på 80-talet). På något sätt blir det enklare om man har olika styrkor. Eller vad vet jag – jag har ju aldrig varit gift med någon som är som jag, så veeeem är jag att uttala mig?

Nå, anyways.

Jag har i alla fall märkt att det är så otroligt nyttigt för mig, som består av 70 % självkritik och 30 % tvekan, att jobba med Anna som är 80 %  framåtanda, 10 % rationalitet och 10 % feeling. Jag fastnar alldeles för ofta i tvivel. Famlar runt i misstro. Vågar inte riskera.

”Nej, det här kan kan vi inte göra, Anna!”

”Nej vet du, det här har jag aldrig gjort förr!”

”Nej, det här går inte!”

Anna är mera lagd åt det här hållet: ”Såklart vi kan!”. Och jag darrar: ”Men jag har ju a-a-a-aldrig gjort det förr!”. Och Anna ba: ”Men hur kan du dååå veta att du inte kan?”.

Ridå.

Och det är väl egentligen där som vi skiljer oss. Och där Annas styrka kommer fram. Det som jag inte har gjort förr – det förutsätter jag att jag inte kan. Det Anna inte har gjort förr – det tänker hon att hon måste testa.

Och när jag tänker att ”allt är vansinne” och att allt ”säkert ändå går åt helvete” så säger hon någonting som gör att jag alltid går med på att testa: ”Men hej, vi testar och sedan köper vi in hjälp om vi inte kan hantera det!”. Och sedan går det ändå som det alltid går: Att vi kan hantera det.

Det är så komiskt. Och så lärorikt!

Att jag är så lättlurad!

Också fascinerande hur ens självbild påverkas när man speglar sig i olika personer. Jag har alltid haft en bild av mig själv som en modig gambler, att min framåtrörelse här i livet ändå är rätt okej, men när jag speglar mig i Anna känner jag mig ungefär lika framåt som en tjurig nordkorean i strejk. I jämförelse är jag feg! Men det betyder egentligen inte att jag är feg – utan bara det att man ofta ställer sig i relation till andra. Intressant när man tänker på det ur den synvinkeln. Hur olika jag ser på mig själv nu – och på mitt förra jobb. Och ändå är jag samma människa!

Nå, egentligen ville jag bara säga detta: Skönt med någon som sparkar en i röven när man är tjafsig och onödigt feg. Jag kan ju så mycket mer än jag tror!

Wow!

2 reaktioner på ”Det fina i att vara olika.

  1. Alltså så sjukt intressant, jag trodde du var en som hoppade på allt. Hade inte ALLS sett dig som en tvivlare. Men härligt att ni kan pusha varandra, det är helt bäst!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.