I dag var det någon galning (jag) som plötsligt föreslog att vi skulle baka pepparkakor. ”Wow!” sa min son. ”Det här har aldrig hänt förr – att vi får baka pepparkakor och lyssna på julmusik redan den första december!”. Jag är ju som känt inget hardcore fan av julen, men försöker bjuda till när vissa i den här familjen tycker att julen är en bra grej.
Kan ändå sträcka mig till djupfryst deg (med palmolja – gud nåde mig) och glasyr i tub. Lite Carola på Youtube medan jag ler så fromt jag kan. Till allas förtjusning hittade jag hela 12 stycken pepparkaksformar och den goda stämningen kunde börja.
Men det tog ju så attans länge att tina degen så man fick lägga sig en stund på golvet och invänta någon slags julstämning. Har varit så jobb-bakis idag. Jag som var så pigg igår. I dag har jag knappt kommit ur sängen. Har mer eller mindre halvsovit hela dagen. Har inte ens kommit ur pyjamasen och klockan är 19.
Hade en preliminär plan att åka till Karis med barnen i dag. Men där kom nog orken emot. Fick inte ihop det med mig själv. Behöver vara i Helsingfors på måndag, så hade tänkt åka och hänga med kaveris som råkar vara hemma. Bara tanken på att ta tåget ensam med tre barn fick mig att somna om.
Det enda fina med pepparkaksbak är väl egentligen doften. Sedan smakar ju den här köpta degen absolut ingenting, så den ger ju en inga direkta lyckokänslor. Nåja, barnen tycker ju förstås att det är roligt (utom My som hänger i benet och gallskriker för att hon inte får vara med – ettåringar är verkligen inga höjdare att ha med på pepparkaksbak).
Sedan smyckade vi de smaklösa kakorna med färgglada e-ämnen och levde lyckliga i alla våra dagar.
Forever Jung 