Det fula och det fina i julen.

IMG_6299

Jag nämnde mitt agg mot julen igår. Egentligen är det lite oklart varför jag inte alls kan sluta fred med julen (besitter ungefär 0,0002 % av min systers julengagemang).

Kanske är det för att jag tycker att julen som koncept har glidit så långt ifrån ursprunget. Att något som egentligen ska vara vackert och stämningsfull bara tenderar ta fram det fulaste i mänskligheten. Skyhöga förväntningar, hög puls och en 100 % moraliskt förkastlig konsumtion när vi redan nu vet att vi har förbrukat långt över våra resurser.

Julen är barnens högtid, säger många (well well, var det barnen som frågade efter kålrotslåda och nypolerade köksskåp, kan man fråga sig). Mina barn älskar julen, så jag försöker verkligen bjuda till. Men det finns ett litet skav där, eftersom jag såklart vet att de tycker om julen mest för att de får julklappar. Chokladiga julkalendrar icke att förglömma. Ej heller de med fotbollskort.

Jo, de älskar fiskbordet också. Men det är ju inte därför de längtar till den tjugofjärde. Inte är det Jesusbarnet som drar, heller.

De älskar julen för att de vet att de får nya leksaker.
De älskar den kommersiella julen.
Så är det bara.

Nu har vi ett rätt så välfungerande system när det kommer till julfirande (vi firar varannat år i Karis och Vörå), men på basen av många runt omkring mig hör jag att det här med julrelationer – och vem som ska fira med vem – inte är helt lätt. Tänker många gånger att det är fullkomligt fånigt att vi haussar upp en dag så mycket (egentligen är det ju bara en helt vanlig dag!) att det ska bli friktion i relationerna. Liksom vem ska ha mamman i år? Vem måste måste ta hand om pappan i år? Ni fattar.

Och det är ju egentligen rätt spännande att jag är en människa som hyser julagg – för ni vet ju att jag älskar fest! Generellt är jag ju verkligen för att haussa upp alla vardagar. Att fixa med långbord, blommor, ljus, pynt och härligheter är ju rena rama drömmen sommartid. Men på julen känns det bara uff.

Kanske är det mest konsumtionen som irriterar mig. Och matsvinnet (mängderna mat som dukas upp, aldrig äts och sedan slängs i mellandagarna). Glädjande var det förstås när årets julklapp i Sverige blev en återanvänd gåva (ifjol köpte jag faktiskt en gammal playstation och några spel på Fb-loppis åt barnen). Hoppas många hakar på!

Eftersom jag är en gammal motsträvig jävel har jag en ny strategi för i år. Jag kan helt enkelt inte gå med på att vi köper en massa onödigt (säga vad man vill, men det blir ändå alltid en hel del tvångsjulklappar – för att inte tala om utfyllnadsjulklappar!). Jag blir galen när jag tänker på vilka värderingar jag förmedlar till barnen när vi överöser dem med julklappar (varsågod, här får du ett plastberg och en förstörd framtid, god jul).

Nu låter jag förstås sträng, men jag dömer ingen (vi är alla barn av vår tid). Säger bara att mitt samvete inte pallar. Och att jag måste hitta egna vägar för att tycka om julen. Så som vi måste göra när vi inte kommer runt något. Julen har sina fina sidor och då får man make it work. I år blir det osynliga, etiska julklappar under granen.

Mina barn behöver inget. De har allt de behöver. De har saker så hyllorna bågnar, de har kläder så det räcker och blir över. De har hälsa, kärlek, mat och vänner. Det gäller inte bara mina barn – det gäller också min övriga familj. Vi har nästan allt. Det finns verkligen inget som berättigar att jag köper ännu fler grejer när jag istället kan skänka mina pengar till dem som behöver dem.

Just nu jobbar jag med två gripande projekt på jobbet. En årsberättelse för en medicinsk stiftelse (som stöder medicinsk toppforskning i Finland). Det ligger så nära – ibland lite för nära – ens darrande hjärta när man samtidigt har en pappa med cancer. Tänk om forskningen skulle kunna rädda varenda en! Har också varit med på Project Livs julkampanj och blir både lycklig – och så fruktansvärt ledsen – när jag tänker på julen 2018 och hur många familjer som firar jul på sjukhus. Den lilla, lilla trösten som Project Liv kan ge när det smärtar som mest. Klart vi ska ge den!

På något vis känns allt bara så fjuttigt sedan.

Min strategi för i år är att ge personliga julklappar (det blir kanske ingen större överraskning, men pappa ska få en donation till Cancerstiftelsen). De donerade medlen finansierar finländsk cancerforskning och främjar förebyggandet av cancer. Gissar att det är vad han vill ha allra mest just nu. Ett botemedel. Hälsan tillbaka.

I den situationen är allt annat sekundärt.

Vi har också fyllt kontoret med Project Livs etiska julgåvor. Årets uppsättning kostar 30 euro och i det ingår en donation, en fin röd julgransboll och ett tackkort. De kan köpas på webben eller så kikar ni in hos oss. Det paketet ska jag ge åt alla. Sedan kanske jag kan köpa nåt smått och gott åt kiddorna på loppis.

Julen är barnens högtid.

Speciellt de som firar sin med sjukdom.

Och i allra högsta grad de som firar sin på sjukhus.

Det är i alla fall mitt sätt att känna mig mindre meningslös och glad genom adventstiderna. Kan ju inte påverka hur andra firar och konsumerar. Men känns ändå som om vi många gånger glömmer bort det rationella tänkandet när julsnurret tar över. Så ville bara tipsa om två fina julklappar! Stöd cancerforskningen. Eller bring back lost smiles. Ba gör det! ♥

10 reaktioner på ”Det fula och det fina i julen.

  1. Tack Linn! Så välskrivet! Speciellt det här med att bråka om att var folk ska vara EN dag. Var och en kan väl fira jul precis vilken dag som helst. Ser det inte alls som en stor grej. Än så länge har jag lyckats undvika kaos iom att jag inte har egna barn etc, men hoppas att det inte blir hopplöst svårt då heller. Skrev också i dag ett inlägg med tips på lite annorlunda julklappar.

  2. eKorren

    Jul är kul, och den blir vad man gör den till.
    Man måste inte ha all slags mat på julbordet, lika lite som man måste köpa nittontusen nya plastprylar till ungarna.
    Ät det ni gillar och ge kidsen lite aktier i medicinsk cannabis eller nåt annat lukrativt. Ja, och några ynka små paket, bara för att det är jul.

    Och hälsa på några som är sjuka och/eller ensamma. Ta med lite av julmaten.

  3. L

    Ett så bra inlägg! Jag försöker styra barnens främst farföräldrar ifrån att ge en väldig hög med paket bara för att barnen tycker det är såååå kul. Det är snällt och med kärlek men som du säger, deras framtid då..?

    Kan man köpa Projekt Liv även från Sverige?

  4. Sara

    Varje gång jag läser om Project liv undrar jag varför det är stavat med c? Så skriver man ju inte på svenska. Och engelska kan det inte heller vara, för på engelska betyder ”liv” ingenting. Är det någon syftning som går mig förbi?

  5. Mikaela

    Ordna/köp upplevelser istället för plastskräp: bio, teater, simhall, djurpark, escape room, vr-spel, piknik mitt i vintern, mamma-och-pappa-lägger-undan-telefonen-och-leker-hela-dagen osv. Behöver inte kosta något alls om man så vill.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.