Nu börjar det!

My fick sin dagisplats i veckan. En ny milstolpe är nådd. Inskolning efter jullovet. Precis som sina syskon börjar hon på ett helfinskt dagis – roligt! Obs, för henne – inte för mig, som återigen ska stamma och nicka mig hysteriskt genom  alla julfester och utvecklingssamtal (uff, att inte kunna ordentlig finska i Finland är minsann ett handikapp).

Ändå blir det skönt att hon får lite rutiner i sitt liv. Tycker så synd om henne varje gång hon träffar jämnåriga, för hon blir så lycklig. Hon hänger ju bara med vuxna nu och jag ser ju att hon tycker så mycket om att vara med andra barn. Ska bli så fint att hon får hänga med barn och vuxna som vill leka. Och att hon ska få vara ute!

Tycker att det har varit så roligt att följa med dagisutvecklingen med de stora barnen också (jösses vad de lär sig! Och vad språket utvecklas!). Inskolningen brukar ju vara förjävlig, men jag tror (obs, tror) att det är lättare att göra det nu med tredje barnet än med första (man blir mer härdad med åren). Jag vet att det blir härligt när det väl fungerar. För oss alla. Vårt kontor blir en lugnare plats och Mytte får mer åldersanpassad stimuli.

Årets julklapp!

8 reaktioner på ”Nu börjar det!

  1. Linda

    Säkert bra för dig (och din finska, menar jag) också med nya finskspråkiga vänner och bekantskaper iom barnens lekkamrater. 🙂

  2. Ida

    Tycker det är lite komiskt att du som förälder och kund till daghemmet inte servar dig på svenska på föräldrasamtalen. Jobbar själv också inom dagvården och pratar dagligen på finska med kunderna som har finska som modersmål, både om hur dagen har varit samt på föräldrasamtalen. Ser det som en självklarhet när det gäller kundbetjäning. 🙈

  3. Nonne

    Hmmm,tänker mycket på barnet som kommer i en helt ny miljö i kombination med en ny språkmiljö. Hon fixar det, men glöm inte hur stor omställning det är för henne
    Lycka till

    1. Ja, minns det med fasa! Matheos vädjande blick och darrande röst som sa ”Men mamma hur KAAAAN du göra så här mot mig, lämna mig här och jag förstår ingentiiiing?”.

  4. Emma

    Minns hur vi tvekade in i det sista, vilket trauma att bli inkastad i en ny miljö med ett nytt språk och allt på en och samma gång. Ett år senare kunde vi inte vara nöjdare med det här beslutet, vilken lyx att kunna förstå och göra sig förstådd på båda inhemska språken utan att i framtiden behöva kämpa med det. Bara tummen upp, ångrar inte en sekund! Lycka till My och hela familjen med inskolningen 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.