2018 – året som gick.

resizedimage800533-2018-02-04-09.20.11-1

I slutet av året brukar jag traditionsenligt bjussa på en tillbakablick över året som gått. Mest gör jag det för min egen skull, för att jag tycker det är så värdefullt att läsa senare. Man glömmer ju allting så snabbt these days!


Årets bästa dag: Det fanns många fantastiska dagar under året som gått. Men om jag måste välja några, så ligger faktiskt inte dagen på bilden här ovan så långt borta. På bilden är jag i Vietnam med familjen. Vi hade hyrt en båt med mamma och pappa och andra kompisar. Vi fiskade, snorklade, åt middag på båten, drack skumpa och njöt av utsikterna och varandra. Tror faktiskt vi firade Samis 40-års dag i efterskott! Sedan minns jag också en annan dag med värme. Då var jag med sju kompisar i Slovakien. Åkte ut till ett urmysigt ställe vid en sjö. Där låg vi hela dagen och gapskrattade, grät, åt, drack och simmade.

Årets bottennapp: Trots att det här på många sätt var ett år där glädje och iver gick bredvid mig, så var det också ett år där jag drogs med mycket oro över pappas cancer och sörjde fammo som gick bort i slutet av sommaren. Det har varit mycket magont (som kanske inte har varit så synlig här i bloggen). Ett annat helt avgörande ögonblick som jag tar med mig från det här året var gången vi var en hårsmån från en frontalkrock i Aura i april. Det låter knäppt (jajaja, jag kanske är knäpp), men jag har tänkt på det minst en gång per vecka sedan dess, att allt vi har nu är övertid. Och det har många gånger hjälpt mig att våga fatta härliga beslut. Livet är nu. 

Årets selfie: Jag är så otroligt dålig på att ta selfies i vardagen, men den här lilla godbiten från i somras gjorde att jag drog på munnen just när jag scrollade i telefonen. Samis lippis är ett arvegods från min faffa Palle och polisongerna är en kvarleva från vårt Elvisbröllop 2016. Tror att våra barn var bortresta och vi skickade denna svettiga hälsning på whatsapp (Milea sa just när hon såg den här bilden: ”Urk, tycker verkligen inte om när mammor och pappor liksom har.. ANNORLUNDA STILAR?”).

Årets kulturella upplevelse: Ifjol skrev jag om enskilda böcker och pjäser, men i år måste jag faktiskt ge ljudboken lite uppmärksamhet. Även om det skedde här sent omsider, så måste jag gå mer på själva formen i år. Att lyssna på böcker istället för att läsa dem har faktiskt svängt om hela min kulturella vardag. Snittar ungefär 2-3 böcker per vecka nu. Ibland fler. Den glädjen skulle jag aldrig hinna njuta av om jag var tvungen att hålla böckerna i handen (hej vardagen med tre barn!).

Årets svåraste: Det var nog beslutet om att sluta på HSS Media. Dagen när jag skulle säga upp mig var den nervösaste i mitt liv. Det var en sån chansning. Visste ju inte då att det skulle gå hur bra som helst, men just där och då var jag så nervös över att jag skulle göra det dummaste beslutet i hela mitt liv. Men både uppsägningen och avskedet gick bra. Även om jag fortfarande saknar mycket av det livet. Att bryta sig loss och kasta sig ut är svårt, men nödvändigt ibland.

Årets bästa middag: Det är nog otvivelaktigt någon av mammas och pappas alla bjudningar. Eller så var det de här kammusslorna på Phu Quoc. Minns ännu exakt hur de smakar, doppade i lime och fantastiska kryddor.

Årets bästa kvinnor: Ifjol skrev jag mamma och Lotta. Och som vanligt är de nog en stor bidragande orsak till att jag håller mig på vägen. Men i år får jag nog inkludera svärmor, Anna och My som har sett till att min comeback i arbetslivet har gått så pass smidigt som det har gått. Man tror kanske att det kunde vara totalt omöjligt att kombinera bolagsstart, ingen dagisplats och inga barnvakter i samma stad, men det går faktiskt riktigt bra om man händelsevis råkar ha en samarbetsvillig dotter, en kollega som accepterar allt och svärföräldrar av guld. Har haft ett otroligt starkt nätverk av kvinnor runt mig i år. Familj, vänner, kollegor, samarbetspartners.

Årets mat: Nestes salladsbar. Överdosen börjar vara ett faktum.

Årets dryck: Möteskaffe på möteskaffe på möteskaffe.

Årets plagg: Det mest använda plagget var den beiga kappan jag köpte från Zara (sliter den varje dag), men det bästa plagget är väl kanske ändå den roströda jumpsuiten jag köpte nu när vi senast var i Stockholm. Som att gå på fest i pyjamas.

Årets skratt: Det som jag otvivelaktigt kommer att minnas från det här året är hur mycket vi har skrattat åt My. Det är så roligt nu när de andra barnen är så stora att de kan förstå det humoristiska i alla hennes juttun. Ni vet typ när vi ligger i sofforna och ser på teve och hon bökar runt i något annat rum. Sedan mitt i allt när vi ser till vänster så står hon i dörröppningen enbart iklädd mina gummistövlar och Matheos kalsonger som hatt. Eller något liknande. Allt vuxet som en baby gör blir ju roligt (bara det att hon allvarligt lutar sig tillbaka i fåtöljen och ser på tv är kul).

Årets yes: Det måste nog vara det att vi litade på magkänslan när vi, efter att ha sett på noll andra kontorsutrymmen, skrev på för vårt nuvarande kontor. Jag visste direkt – ”här ska vi vara”. Och jag vet att Anna delade min känsla. Har inte ångrat det en sekund, även om det var ”för stort och för dyrt och bla bla bla”. Det var alldeles perfekt. Och den gemenskap vi har där just nu skulle jag inte byta för något. Varje dag när jag kommer till jobbet blir jag glad av att dra upp dörren.

Årets idrottsupplevelse: Jag har två och båda är fotbollsrelaterade. 1. I somras när vi var till Sverige på turnering med Matheos lag. Det var en så fin och sammansvetsande upplevelse för alla iblandade. Så många flashbacks från alla år med BK-46. 2. När Milea tog brons på dm i teknik i Seinäjoki. Båda fina minnen att förvara i hjärtat. Mina egna idrottsupplevelser består mest av att springa längs Kyrkoesplanaden med halvtaskig svensk rap i öronen (om jag ska vara riktigt ärlig brukar jag alltid lyssna till Kartellen – Underklassmusik och inbillar mig att jag är gangsta, vilket man verkligen INTE är om man har reflexväst och Kari Traa-tights).

Årets gråt: Jag har gråtit ovanligt lite i år. Mest till böcker och sorgliga filmer. Och  det tycker jag är så skööönt. Att njutgråta är livet, att angstgråta är inte det.

Årets projekt: På hemmafronten blev det rätt mycket målning faktiskt. Målade om i barnens rum och i hallen (och utedasset på Replot). Men sedan började jag jobba och då fanns varken tid eller energi. Men ändå glad över att vi fick lite gjort! Det här fina sminkbordet är för övrigt vårt nyaste tillskott här hemma. Också ett arvegods av min farmor.

Årets insikt 1: Att jag är urkänslig mot vissa rödvin. Får huvudvärk på två röda.

Årets insikt 2: Att pengar och affärer tar fram nya sidor hos folk som man inte har sett förr. Nå, det var kanske ingen nyhet. Men ändå en överraskande upptäckt för en naiv och godtrogen nybörjare. Vidhåller ändock: Man kan (ska!) vara snäll och driva hårda affärer.

Årets insikt 3: Den bästa tiden i livet är antagligen nu. Och ändå har vi så otroligt mycket framför oss (jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än, som Håkan skulle säga). Men just nu är det härliga tider att få leva. Jag har de bästa av barn, den bästa av man – och på jobbet går det också bra.

Så här minns jag 2018: Jag minns det som två olika år. Först den lugna, lugna första delen av året. Där harmoni och långsamhet rådde. Sedan kom juni och det sa PANG PANG PANG och plötsligt var det december. Det var ett galet, men roligt år. På något vis känns det närmast absurt att Bertills & Jung bara har funnits i fem månader – vi har ju jobbat i det här företaget i flera åååår. Jag minns det här året med stolthet. För jag vågade mycket mer än jag egentligen vågade. Jag gjorde sånt som jag aldrig hade gjort. Och jag träffade folk som jag bara hade kunnat drömma om. Många gånger var jag glad att jag hade tre barn där hemma som höll mig på jorden. Och som väntade hemma under täcket med varma gosiga ben när jag kom hem sent om kvällen.

Tacksam för att ha fått ännu ett händelserikt år på jorden! Om en månad fyller jag 33 år. Och det året vill jag dela med er! Vill avslutningsvis passa på att tacka er som enträget läser här varje dag (även om 2018 inte alls var mitt bästa bloggår). Tack för att ni finns här som ett osynligt litet stöd i vardagen.

Puss!

2 reaktioner till “2018 – året som gick.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.