Efter en väntan på tre månader.

Mitt högt älskade mellanbarn Maya Milea fyllde åtta år i oktober (!). Att vi hade tid att  bjuda in till hennes kalas först nu säger en hel om den här hösten. Stackarn har väntat, väntat och väntat. Men nu hade vi äntligen en ledig helg (att det råkade vara Samis födelsedag fick vi kallt förbise – vi kanske kan fira honom i .. ööö .. maj?).

Vill samtidigt att ni passar på att slänga en liten blick mot mitt högt älskade dagisbarn, för det ni ser på bilden är den första hästsvansen. Ofattbart gulligt. Tyllklänningen från loppis är lite utanför min comfort zone, men kunde ej hålla mig när den kostade en euro och jag visste att hon skulle älska att svira runt i den (det blir så jobbigt när hon klär sig i mina t-shirts och snubblar och slår sig).

Milea hade filmkalas i dag (de såg senaste Smurfarna-filmen) och mitt i allt brast hela filmsällskapet ut i ett gapskratt när My catwalkade in med Antons Kuoma-stövlar, Samis karvalakki, Matheos handskar och en Liverpool-halsduk. Hon älskar verkligen att klä på sig. Rekommenderar för övrigt filmkalas. Vi gjorde en myshörna med kuddar och täcken i vardagsrummet och gänget fick rösta mellan tre olika filmer (de satt knäpptysta i 90 minuter – fatta!). Efter filmen gick de loco i en timme, för så ska det va.

Mille är ju en stor vän att mat och den här gången åkte vi bara till Lidl och köpte allt vi fick feeling för. Sedan gjorde vi 1. en saltig och 2. en söt bricka. Vem vill ha kaka anyway? Nä, just det – ingen!

Fyllde på den saltiga flera gånger (brieost och lufttorkad salami var en hit). Ändå tog allt slut medan vi smurfade oss genom kvällen. Också fint att se hur fina vänner barnen har! Man blir lika glad varje gång. En annan sak som var SÅ tydlig i år: De har blivit så stora! Hela huset var liksom superstädat också efter kalaset. Inget kaos alls. Varken före, under eller efter.

Alldeles, alldeles underbart!