Som jag sa häromdagen: Valtider är människans tid! Men de senaste valen har varit ganska starkt förknippade med besvikelse. Och med tanke på högervindarna som har blåst över hela världen har jag haft lite svårt att acceptera valresultaten. Minns ni käftsmällen med Trump-valet? Åh, den glömmer man inte i första taget!
Men den här gången blev det ändå ett mera hoppfullt resultat. Konstigt ändå, med tanke på att vi faktiskt fick Sannf. som näststörsta parti. Skillnaden den här gången var väl att vi också har en stark motpol som har stort stöd. Många partier som delar mina värderingar gick starkt framåt. Glädjande att se.
Skrev på instastories att det, trots de glädjande resultaten i övrigt, var lite sorgligt att den kvinnliga andelen riksdagsledamöter bara var 18 % i min egen valkrets. Fick ett bra gensvar där. Nu vet jag inte om vi ska dra så stora slutsatser av det här, men kom upp en grej som vi har pratat mycket med Anna om den senaste tiden. Om att många vill rösta på vinnarlaget i ett val. Man vill ge sin röst åt någon som har större chans att bli invald.
En handfull svarade på min story att de facto tänkte rösta på en kvinna, men såg det som mer taktiskt att rösta på en kandidat som mer sannolikt skulle bli invald (i det här fallet en man). Så att inte rösten så att säga skulle ”gå förgäves” (en röst går inte förgäves, men det är en annan story). Det här var en liten bekräftelse på det vi har pratat om. Att det nog finns en grupp väljare som går på taktik mer än egen vilja.
Nu ska jag inte göra det här till blott en könsfråga, utan det finns säkert också liknande fall, man mot man och kvinna mot kvinna, där man väljer en mer ”framgångsrik kandidat” pga att den ”säkert får mer röster ändå” än en ny kandidat som ”ändå inte kommer in”. Men ändå finns det något som skaver i mig. Kvinnor är ju gissningsvis i minoritet i de flesta valdistrikt i Finland (rätta mig om jag har fel – det kan jag helt säkert ha!), vilket ändå gör det mer sannolikt att en kvinnlig röst är den som väljs bort.
Nå, i det här fallet var alla som messade sådana. Där man tänkte – och ville – rösta på en kvinna, men ångrade sig i sista stund, eftersom det ändå inte var någon vits. ”Och tur var väl det, för jag såg sedan att kvinnan fick jättelite röster medan mannen kom in!”. Nu var alla väldigt nöjda med sina kandidater – det är inte det! Ifrågasätter heller ingen som valde en manlig kandidat.
Tycker inte ens själv att kvinnor automatiskt är bättre riksdagsledamöter för att de har snippa. Det fanns många superfina manliga kandidater i det här valet! Men tycker ändå att det kvinnliga perspektivet är urviktigt i alla sammanhang. Och uppenbarligen behövs det (vi skickade – ähum – 81 % manliga ledamöter från Vasa valkrets).
Huvudsaken är att man hittar en kandidat som delar ens värderingar och jobbar för ett samhälle man själv tror på. Men skulle ändå vara intresserad av hur situationen såg se ut om man lade allt taktiskt tänkande åt sidan och på riktigt röstade enligt hjärta och smärta! Skulle vara intressant att se om kandidatordningen vore den samma om man valde sin kandidat helt utan taktik och utan att basera den på sannolikhet att komma in.
Nå, antaaaagligen skulle den se ungefär likadan ut. Men det var nog bara en tanke som slog mig: Att vinnarlaget – fortfarande – tycks vara det bästa laget. Och det är ju lite irriterande om man är ny och hungrig (obs, mina egna politiska ambitioner är på minusnivå – don’t you worry). Tror också att man många gånger står mellan två jämnstarka kandidater – och så väljer man kanske den som har större chans att komma in. Och så råkar det nu bara bli så. Knappast något fel med det heller.
Ville bara vädra mina tankar!
Ps. Här kommer en solig selfie med tv-smink. Tänk om man alltid skulle få ha tv-smink!
Forever Jung 
Uppenbarligen tänker jag helt tvärtom än alla andra. Jag tycker det är SUPERTRÅKIGT att rösta på nån som säkert blir vald, hen blir ju liksom ändå vald? Vill hellre ge min röst åt unga nya krafter. Valde till slut min kandidat ganska slumpmässigt, men i och med att rösten ÄNDÅ går till partiet så spelar det faktiskt inte så stor roll för min del VEM jag röstar på.
Ja, är benägen att hålla med. Underdogs är lite roligare.
Jag hade hemskt gärna röstat på en kvinna. Men ingen av de kvinnor som ställde upp för det parti jag ville rösta på kunde presentera konkreta exempel på hur de tänker att de egna visionerna skall genomföras i praktiken. För mig räcker det inte att någon säger att de vill arbeta för att vi ska få god vård. Jag vill veta vad det innebär i praktiken och hur man tänker att det ska genomföras. Och det viktigaste av allt; varifrån ska vi ta pengarna? För let’s face it. God vård kostar enormt mycket. Det är lätt att säga att vi behöver fler vårdare. Men vad ska vi prioritera bort till förmån för detta? Eller ännu bättre; hur ska vi göra för att få in mera pengar utan att behöva skära ner. Den kvinna som hade svarat på dessa frågor hade jag mer än gärna gett min röst till.
En liten tilläggskommentar. Det var inte heller många manliga kandidater som kunde leverera tydlighet. Jag tycker att det överlag var väldigt luddiga funderingar.
Oj men tydligen tänker jag också annorlunda än ”alla andra”. Försöker själv alltid rösta på en kvinna, och tänker ju att rösten ändå går till rätt parti oavsett om denne kommer in eller inte! Rösten är ju inte förlorad då. (Min kandidat kom inte in. Snyfft!)
Jag röstade också, som Kugge, på en som inte var lika trolig att bli invald, just av samma orsak: att det är så tråkigt att rösta på någon som ändå kommer in. Detta för att det oavsett ändå är en röst på partiet i fråga. Men jo, tror ändå det är många som tänker just tvärtom, som du skriver.
Jag tycker att media borde sluta med sina gallupar många månader innan valet för jag tror att galluparna styr enormt mycket. Om man inte skulle bli serverad vad ”alla” andra tänker rösta på så skulle man rösta på det man vill rösta på, inte börja taktikera eller rösta på vinnande laget.
Det går ju också att tänka tvärtom i frågan om att rösta taktiskt. Jag hade fyra eller möjligen fem potentiella kandidater på min lista. Två av dem skulle med största säkerhet ändå bli invalda (spoiler: de blev invalda!) så för dem spelade min röst egentligen ingen roll. Lika gärna kunde jag alltså lägga min röst på en av de kandidater som inte hade oddsen på sin sida.
Och bara Begränsningen, som gäller, att man ändast, får rösta på någon, som hör till ens Egna Valkräts, skulle slopas, vore det något det, så kan man rösta just på den, soms Värdesättningar, är de samma, som den Röstandes. Och på adressen http://www.fss.fi finns det ett Blogginlägg om, hur Valet, var en Besvikelse i tanke På Handikappade Personer och -Handikapporganisationers Verksammhet, så läs och -begrunda!