Känslan i kroppen just nu: Underbar.
Det har varit en hardcore vecka på alla sätt. Inte nog med att jag skulle jobba in två veckor i en – utan jag passade också på att dra på mig en fem-före-döden-dagisbobba av My och fick således jobba in två veckor med en klädsam 38 graders feder. Men jag klagar inte. Några gånger per år kan man kanske medge att det är utmanande att vara företagare – och det är främst de gånger man blir sjuk i pressade lägen.
Men om det är något vi generellt har på vår sida i det här bolaget, så är det hög arbetsmoral. Har vi lovat något – ja, då banne mig levererar vi. Jag är ingen förespråkare av att man ska jobba som sjuk – verkligen inte. Men med tanke på att jag imorgon ska åka bort en hel vecka med familjen, så var det bara att svälja mina Buranor, bita ihop, banda sommarprat, skriva alla texter som väntade på hög, förhandspublicera alla kundjobb på Facebook, skicka in alla texter, ladda upp bilder och mejla tusen pers. Ibland finns inga goda alternativ. Att skjuta upp blir bara jobbigare för mig själv.
Sånt är livet.
Ibland.
Friheten som företagarlivet erbjuder under årets övriga veckor väger ändå upp de här tunga sjukveckorna när man verkligen får kämpa för att hållas på banan. Å andra sidan får man vara glad för att den här feber-hosta-snor-svackan kom nu – och inte på resan. Hellre än urjobbig arbetsvecka än en förstörd semester.
Och vet ni? Tidigare i dag sedan leverade jag det allra sista kundjobbet. Trots att jag hostar och snorar, så känns det som om min feber släpper nu. Solen skiner, väskorna är packade och lättnaden börjar sakta titta fram. Det har varit ett jättetufft år och det här är något av en belöning. Imorgon åker vi bort hela familjen!
Svärisarna har varit helt oumbärliga för mig i år, och det var mer är rätt att de skulle få åka med. Åh, det ska bli så skönt! Bara god mat, sol, mina bästa människor och lite paus i hjärnan. Inte ett stressmoment så lång ögat kan nå.
En av oss är i alla fall redo!
Forever Jung 