Sånt som folk har sagt som jag har tänkt på lately.

Några gånger per dag hör man nya juttur som får en haja till. Som gör att man reagerar lite extra och tänker till. Det behöver inte vara stora grejer. Utan det kan också vara små, vardagliga, obetydliga saker. Här kommer några grejer som jag har reagerat på under de senaste dagarna.

1. Jag lyssnade på Thomas Bodströms intervju i Värvet (ni vet, den forne svenska justitieministern som numera livnär sig som författare och advokat). På frågan om han är lycklig svarade Thomas att han innerst inne tror att det strider mot människans natur att gå omkring och vara lycklig. Nu gissar jag att varken han eller jag har vetenskapliga belägg för detta, men det lät ju fiffigt. Han ansåg det ingalunda kan vara ett naturligt tillstånd för människan att vara instagramlycklig hela tiden. Mest lunkar man allvarligt framåt. Människan, med sina tusentals år av livserfarenhet, borde rimligtvis veta att det kommer toppar och dalar hela tiden. Att det kommer oerhört lyckliga stunder, sedan kommer det röviga, sedan kommer det strimmor av lycka igen. Det kändes som en skön inställning till livet. Lyckan, som obruten och konstant, är en myt. Det här tog jag nöjt till mitt (allvarliga, svarta) hjärta.

2. …vilket för mig vidare till en lite liknande grej. Jag lyssnade på en annan podd igår kväll. Ted i Ted och Kaj-podden pratade om när en kollega i förbifarten slängde ”Säg 3 bra saker som har hänt idag!” åt honom och han var oförmögen att ge ett bra svar. Här fick jag mig en aha-upplevelse! För det här måste vara en av mina absolut främsta egenskaper (förutom att vara SJUKT ÖDMJUK, ahah). Att jag när som helst skulle kunna lista 50 bra punkter om dagen som gått. Jag är kanske inte direkt instagramlyckan personifierad, men herregud så jag är bra att se ljust på tillvaron varje dag. Brukar så gott som dagligen humörduscha mig själv (oftast när jag lägger Mysse om kvällarna) genom att funtsa på bra punkter som är på gång i livet (tänk så bra att aldrig behöva grubbla på det svaret – har liksom färdigt en lång dagens high-monolog).

3. Sedan lyssnade jag på en tredje podd (gör jag något annat än lyssnar?). Där hajade jag till när en person sa något i stil med ”Jag tänker bara ta ansvar för vad jag säger, inte för vad folk hör”. Där är jag faktiskt helt av annan åsikt. Jag tycker inte att man kan resonera så. Det här handlade om att personen i fråga är rätt så frispråkig och provocerande i sociala medier. Men så där generellt tror jag inte alls på att man som avsändare bara kan tänka på sig själv, utan jag anser att man också har ett ansvar i hur budskapet landar hos mottagaren. Så där överlag har jag inte mycket till övers för folk som säger elaka saker och slätar över det med ”men jag måste ju få säga vad jag tycker” eller ”det är ett fritt land, alla måste få säga sin åsikt”. NEJ. Om du inte kan säga något snällt – vänligen håll igen. Man ska visst ta ansvar för vad folk kan tänkas höra. Så gör schyssta människor.

Ja, det var dagens öronöppnande skörd från Gula huset. Har du hört något fascinerande den senaste tiden?