En spaning från 10-talet.

Under de senaste två veckorna har jag som sagt ramlat över flera poddar och texter som har summerat 10-talet som decennium. Och i många fall har personerna i fråga påpekat att det för första gången är ganska svårt att definera estetiken som har regerat både under 00-talet och 10-talet. Att det är väldigt lätt att peka ut vad som rådde på – låt oss säga – 60-talet, 70-talet, 80-talet, 90-talet etc.

Men sedan blir det svårare.

Vad kommer vi att minnas från den här tiden? Vilken estetik och vilka visuella intryck kommer vi att förknippa med de första decennierna under 2000-talet? Några har också påpekat att det numera bara går rundgång i mode och inredning, att vi inte längre hittar på något nytt, utan bara kopierar från förr och återanvänder med ny touch. Varje gång har jag hoppat jämfota och försökt flika in ”Men hej, jag vet! Jag vet! Jag vet!” (dessvärre tenderar det vara svårt att få muntur i en podd).

Jag har nämligen en liten (kanske knivskarp) spaning som ändå måste vara helt utmärkande för 00-10-talet. Tror det var Magnus och Peppes podcast som frågade sig ”Hur kommer folk i framtiden att klä ut sig när man har 10-tals tema?”. Och jag vet i alla fall vad jag skulle klä ut mig till!

För det finns en estetik som rimligtvis måste bli ihågkommen när vi senare blickar tillbaka. Och den har jag inte sett nämnd någonstans!

Det är ju såklart shabby chic-volanger-vitt-grått-lantligt-odd-molly-stilen som regerade hårt i bloggvärlden i många år. Det här måste ju vara något vi i framtiden kommer att minnas och definiera som 10-taligt.

När folk hade väggord i skrivstil, byråer med flagnande färg, Yankee Candle-doftljus, beiga koftor med rosetter, läderstövlar med stickade, höga strumpor i, svängande kjolar. Fågelburar (?) och handfat som inredning. Baljor i zink. Kanske någon gammal fruktlåda med text. Tänk er alla inredningsbloggare från 2010 och framåt. Man kan ju inte prata om det här decenniet utan att gå in på det här, va? Att det fanns en tid när vi tog fram gamla stockväggar och målade dem vita? Att vi hängde vimplar för brinnkära livet och märkte allt vi kunde med dymo-maskinen?

Och så fanns det inte en endaste en soffkudde som saknade text!

GE MIG EN POÄNG FÖR DEN HÄR, OK.