Husvisning del 1: Historien om det första rummet.

 

Nu har vi bott i det nya huset så pass länge att det mesta börjar vara relativt klart. I alla fall de rum som var ämnade för att bli klara i den första vågen. Jag fick plötsligt feeling för att göra lite hemma hos-reportage i den här bloggen med jämna mellanrum. Det var alltid det bästa jag visste när vi jobbade på Sevendays (alla fina, roliga österbottniska hem som vi fick ta del av!). På instastories har jag uppdaterat ganska frekvent om vår renovering, men det kan ju vara roligare att ha ett mera öppet arkiv här.

I den första renoveringsvågen prioriterade vi de mest akuta delarna (som till exempel ett nytt kök och att fixa klart alla ytor på våning 2 och 3). Vi lämnade källaren (våning 1), bastuavdelningen, stora badrummet på övre våningen och Mys rum. Någon vacker dag ska vi väl orka göra de också, men man måste få samla lite inspis och kraft här emellan. I den här hemma hos-serien kommer vi att börja i det rum som blev klart först av alla: Mileas rum. Hurra!

 

 

Då ska vi först backa bandet till den första gången jag klev in i det här rummet. Så här i efterhand kan man kanske ifrågasätta vad jag liksom såg i det här rummet. Golvet var närmast rysligt och den gråmelerade panelen passade inte överhuvudtaget till den vackra trädörren som leder in till Mileas walk in closet (lyx!). Rummet var kallt och plastigt. Med ett fastskruvat skrivbord i väggen.

I det här rummet finns två superfina dörrar och jag tänkte att vi måste utgå från dem. Hitta färger som lyfter dem. Nu när jag en gång är inne på färg vill jag passa på att säga att all färgplanering i det här huset har jag gjort tillsammans med Ida Röj på Vasa Färg (det är en underdrift att säga att hon är bra – hon är närmast oslagbar när det kommer till att få till rätt sorts vibe i ett rum!).

 

Ida föreslog att vi skulle spara panelen och måla den. Vi valde samma nyans som vi har på kontoret i stan (jag vet ju att den är härlig i alla sorters ljus!). Tyckte den blev så fruktansvärt trevlig tillsammans med dörren.

 

Planen var alltså att måla panelen, tapetsera i någon häftig tapet upptill och byta golv. Milea fick välja själv tapet. Hon ville ha en ”djungeltapet” (vad det nu sedan är) och det fanns så himla många att välja mellan.

 

 

Först var vi inne på den här med tigrar..

 

Men sedan såg hon den här – och då var det klart. Den fick det bli! Min pappa och hans kompis Kristian flyttade in i källaren i slutet av oktober för att hjälpa oss hinna bli klara med renoveringen innan vi måste vara ute från förra lägenheten.

 

 

En dag när jag kom hem från en superlång dag (startade 5.00 på morgonen till Helsingfors och kom hem vid 20-snåret) – ja, då hade de fixat klart nästan hela rummet! Både målat taket och tapetserat alla väggar. I det här  fallet var det också väldigt praktiskt att ha en pappa som är elektriker. Han har fixat alla konstiga trådhärvor och uttag så mycket finare. Här står pappa och visar alla brister och allt som blev fel och fult och misslyckat och man ba: GÄSP. Så typiskt han att stå i ett helt perfekt rum och klandra sig själv för att det nog hade blivit mycket bättre om han hade gjort si eller så, eller så eller så. 

Vet inte hur många gånger under den här renoveringen jag fick säga att om jag får välja mellan ett snyggt resultat eller ett färdigt resultat, så föredrar jag det senare. Hellre klart än perfekt. Och vad han än gjorde så blev det både ock i mina ögon. Men det såg han ju förstås inte själv.

 

 

Innan Milea kunde flytta in kom en hantverkare och knackade in golvet på hela övre våningen också. Var länge osäker om det skulle se för modernt ut mot dörrarna som ändå är hela våningens själ. Men tyckte ändå sedan att de funkade rätt bra ihop. Rummet var klart. Bara att hämta över möblerna från andra sidan häcken!

Nu hoppar vi alltså vidare till modern tidräkning!

 

 

Nu bor Milea här! Håll med om att dörrarna är det bästa vi har här! Speciellt trevligt är det ju att de går helt ton i ton med en av mina favoritmöbler: fammos sminkbord som jag ärvde när hon dog. Puffen har min kompis Malin gjort.

 

 

Tänk att en så där gråmulen panel kan bli så varm och trevlig bara med lite färg!

 

 

Ni kan försöka ignorera att den där lastgamla byrån håller på att ramla ihop (jag ska föra den till Stormossen bara jag orkar), men ville bara visa att här vid ingången fanns en mur som inte gick att tapetsera, så den fick bli rosa också!

 

 

Nu råkade det ju sig att den här bilden var tagen just efter att hon hade städat. Så jag kan ju inte precis garantera att det ser ut så här när du kommer hit nästa gång.

 

 

Faktum är att det ser ut så här på skrivbordet för pysselkungen har nyss gjort en prinsesskrona åt My. Och det är ju i sanningens namn mycket trevligare än ordning och reda!

 

 

Och ylläri ylläri har vi ju lite odlingsprojekt även här. Roligt att vi hittade perfekt matchande krukor på Tiger, så nu odlas här både chili och tomat.

 

 

Och bästa av allt är ju förstås att vi sparade högsängen till Mileas rum och köpte en dubbelsäng till Matheo, så nu kan de ha sleepovers bäst de vill, utan att trängas!

 

 

Jahapp, det var den mycket snabba historien om Mileas rum. Innan ni trycker bort det här inlägget tycker jag ni ska scrolla en gång till ända upp och se på före-bilden. Visst blev det ett rätt så bra lyft!

Önskar sig publiken en fortsättning? Om så: Till vilket rum ska vi bege oss härnäst? Your wish is my command! Puss!