3 avgörande detaljer som gjorde att jag föll för det här huset.

I dag var tanken att jag skulle måla och ha mig, men i Vasa öser regnet ner, så jag fick vända vid dörren. Det fick bli en mors dag inomhus.

När jag pynjade på här inne och gick av och an och lade ut kläder för att vädras slog det mig att jag hade ett utkast på ett halvfärdigt blogginlägg (som hänger ihop med det faktum att jag gick av och an och vädrade kläder). Saken är den att jag nyligen påbörjade ett inlägg med rubriken ”3 avgörande detaljer som gjorde att jag föll för det här huset.”. De ska jag i dag i dag presentera.

Ni kan direkt glömma såna där skittråkiga grejer som bra läge, fjärrvärme och zzzzzz. Nu går vi direkt på avgörande ytligheter (resonerar enligt följande: folk som köper hus pga uppvärmningssystem och bra andrahandsvärde måste vara lite döda inombords).

 

 

1. Många balkong- och ytterdörrar

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är så trevligt med många dörrar, men det faktum är att huset har sex stycken balkong- eller ytterdörrar var en grej som jag genast föll för. Egentligen är dörrarna 8 till antalet om man räknar dubbeldörrar. De franska balkongerna har jag verkligen kommit att uppskatta (se ovan). Att kunna vädra kläder på ett smidigt sätt känns så lyxigt. Förr kunde jag verkligen inte se poängen med franska balkonger, men att öppna en riktig dörr är ju nog betydligt maffigare än att öppna ett fönster (mycket luftigare utekänsla när det drar lite i tårna, hah!).

 

 

Det bästa som finns sommartid är att ha dörrar och fönster öppna dygnet runt. Och det blir så otroligt öppet och ljust när man öppnar alla. Kvällssolen på övre våningens balkong känns alltid så trevlig. När man får spana ut över hustaken och se solen försvinna ner i Storviken.

 

 

2. Alla originaldörrar kvar

Och inte bara vanliga dörrar, utan också garderobsdörrar. Dörrarna i det här huset skulle nästan förtjäna ett helt eget inlägg, och det kan de kanske få någon gång! Speciellt historien om Matheos dörr (påminn mig om den när det är dags för hans rum!). Men eftersom jag för närvarande ligger i mitt eget sovrum får vi nöja oss med dörrarna här.

När jag vaknar om morgonen är det detta jag möter:

 

 

Jag är så glad att ingen, så där i 90-talets mitt eller så, slog ut de här och bytte dem mot stora vita fanerskivor eller spegeldörrar att dra i sidled. Tycker de är så mysiga. Bilder på köksdörren och Mileas dörrar har ni ju stött på tidigare i den här bloggen. Och det kan jag lova er – de kommer aldrig att bytas ut, så länge jag bor här.

… och det kommer jag aldrig heller att göra med följande:

 

 

3. Dragspelsdörrarna

Nu är det så mörkt i den här knuten, att dörrarna inte riktigt kommer till sin fulla rätt. Jag har säkert sagt det förut, men när jag besökte huset för första gången var det kört här vid dragspelsdörrarna. Jag älskar dragspelsdörrar. Det är kanske det finaste jag vet. Hit in man kan trycka så vansinnigt många leriga halare och superstora vinterjackor och annat som man helst vill föra ur synfältet.

Också en av de platser som flitigast användes i kurragömma på den tiden när barnen ännu fick leka inomhus med kompisar.

 

 

Egentligen borde jag ha gjort det här till en topp 100-lista. För THERE IS MORE TO LOVE. Men det får vi ta en annan gång, för nu ska här ätas morsdagslunch!