6 tankar som ploppat upp i huvudet den senaste tiden.

Nu blir det minsann blandad kompott. Trots de mycket spridda skurarna får ni hänga med på en svängom i tankebanorna lately – kryddat med random bilder från mobilen. Spänn fast er, nu blire åka av.

1. PASSION MED HÅKKI. Tidigare i veckan hade vi Håkan Omars som gäst i BT-nätverket som vi driver på jobbet. Blev mycket tagen av det han pratade om gällande passion. Om att man inte vill vakna om 30 år och ångra att man inte gjorde mer av det som gjorde en riktigt glad och tillfreds. Tycker om att med jämna mellanrum få de stora frågorna slängda i ansiktet. Gör du det som du allra helst vill? Gör du det som gör dig varm i magen av när du tänker tillbaka om 30 år? Vad mer eller mindre kan du göra för att ta dig dit? Prettot och klyschigt, säger du kanske. Gör det något? Ne.

2. PEIK ÖSTERHOLM. Har denna fantastiska nyhetsuppläsare fått tillräckligt med cred? Skulle inte tro det. Ingen kan mäta sig med Österholm just nu. Den här trygga, stadiga, myndiga – men samtidigt sympatiska – rösten som läser upp dagens viktigaste händelser – vad mer kan man behöva i sina öron? ITT NAA. Påminner mycket om min forna kollega Björn Nyberg (inte undra på att man tycker om den!).

3. VAD HÄNDER I POLEN? Av misstag kan man ju med jämna mellanrum få för sig att mänskligheten utvecklas, evolutionen gör sitt och allt blir bättre. Att allt automatiskt går framåt. Men det är ju ett faktum som vi på inga vis kan ta för givet. Det kommer progressiva tider, det kommer extremt konservativa tider. Allt går i cykler. Framåt, bakåt, framåt. Inte skulle man ju för någonting i världen kunna tro att en så extrem abortlag som den i Polen skulle godkännas 2020. Det är så absurt att vi tar ett så stort steg bakåt. Abort tillåts alltså i fortsättningen enbart om 1. modern har våldtagits 2. utsatts för incest eller om 3. hennes liv är i fara. Kvinnan fråntas helt rätten att bestämma själv. Mysigt, va. Det är lite som när Trump ersatte Obama – man förstår inte hur det kan vara MÖJLIGT. Faktum: Vi får aldrig slappna av.

4. ÖGA FÖR DET OSTYLADE. Bff-Ellen bloggade häromdagen om topp 10 content hon uppskattar på insta. Jag skrattade och kände mig djupt träffas på den omvända listan över grymt störande element. Speciellt det där med att vara för glad (skrattade högt när hon skrev ”jag behöver inte dina good vibes, jag köper inte ens dem. Tagga ner. Kul att du är glad, men erkänn att vissa saker bara suger. ERKÄNN!!!”). Fick mig att rannsaka mig själv några gånger om (kände mig riskzonsbenägen). MEN – det var inte min point. Utan jag tyckte Ellen formulerade en närmast felfri spaning i det evigt aktuella ämnet ”för slipat bildinnehåll”:

”Sluta, du är Ellen, 33 från Jeppis, inte nån proffsinfluencer, du behöver inte styla ditt frukostbord till operfekt perfektion. Hemligheten med perfekta bilder är inte att styla till perfektion, utan att ha öga för när det ostylade är perfekt”.

5. VALVEN INUTI OSS. Kan vi ännu lite återvända till Håkki Omars? Jag hade en tanke till angående vår personliga utveckling. Uppskattade särskilt mycket när han citerade Tranströmers dikt Romanska bågar och pratade om valven inuti oss (”inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt”). Ju mer du lär dig och utvecklas, desto fler valv öppnar sig inuti dig. Varje ny erfarenhet ger dig en nyckel till nästa dörr. Den vägen blir människan aldrig färdig. Allt är en rörelse mot någonting. Det var skönt att lyssna på.

Det här senaste året har varit ett helt sjukt utvecklande år på så många plan. Men man märker ju det sällan eftersom man är så inne i sin juttu. Pratade med Anna om det efteråt. Hon är den mest drivna och outtröttliga människa jag någonsin har träffat (och då har jag träffat många drivna människor). Men vi drivs av helt olika saker. Jag drivs av inner peace. Min målbild är någonstans vid en stillsam havshorisont. Att få ta det lugnt när vi är klara. När hon är klar med något, då vill hon göra större och bättre. Och det fina är att vi på något sätt kan mötas i det. Det är det bästa med Anna. Jag försöker hela tiden öppna valv där jag får ge mitt hårdaste med mitt mest kreativa jag, för att sedan hoppa rakt in i skogs- och havsvalvet (ni kan ju gissa vem av oss som nu ska doktorera i statskunskap vid sidan av jobbet – och nej, det är inte jag). Vilka valv vill du öppna?

6. THE CRACK. Den som kan sin Leonard Cohen känner till sägningen there is a crack in everything, that’s how the light gets in. Den här limbotiden som vi nu befinner oss i är speciella för oss alla. Mycket kretsar kring pandemin och restiktioner, ibland ren överlevnad för att få allt att gå ihop hemma och på jobbet. Ibland glömmer man att mycket faktiskt snurrar vidare. En kompis till har nyligen påbörjat sin cellgiftsbehandling. Kändes som en hink med iskallt vatten över huvu. Just det! All vanlig skit pågår fortfarande. Coronan är inte det enda.

Men samtidigt: Mycket gott finns kvar i livet och vardagen. Ibland får man anstränga sig lite mer för att se det. Ibland måste man till och med RIVA DET UR SIG. Men på något konstigt sätt tycker jag ändå att jag varje kris – och varje spricka – gör det lite lättare att uppskatta det som fortfarande är BRA i ens liv. Just nu är jag kärnfrisk, jag har en bra träningsrutin, mitt företag rullar och hela min familj är frisk. Någon dag kommer vi inte att vara det – och då kommer jag att längta till just den här dagen. Därför ska jag passa på att ta vara på den. Häll upp en kaffe. Tvätta lite tvätt. Lyssna på barnen när de leker. Inte göra något annat än vila.