Nytt år, nytt namn.

Kanske lurar jag mig själv att allt ska bli lite lättare när jag mitt i allt ändrar till Forever Jung. Men i ärlighetens namn: Vad är Mama’s got the magic för ett bloggnamn egentligen? En gång skulle jag byta namn och så gick jag till en sloganizer (någon sorts kostnadsfri namngenerator på nätet – och se på fan, där kom Mama’s got the magic som första – det tog jag!). 

Då – mitt i mammabloggens guldera – satt det säkert alldeles utmärkt. Numera händer det mest att jag mumlar lite generat när någon frågar vad min blogg heter. Går snabbt därifrån. Leker att jag inte riktigt hörde frågan. Därför hände det sig just att jag fick ett infall och skrev in Forever Jung. För trots att mina första gråa hår uppenbarade sig i veckan (äntligen!) känner jag mig ganska ung i sinnet just nu. Förhoppningsvis förevigt.

Vaknade nyligen efter en lång tupplur i soffan. Det är nyårsdagen idag. Är verkligen inte gjord för att sitta uppe halva natten och sladdra med vänner. Jag blir ju så förskräckligt trött! .. men förstås glad också. Vänner och vin är ju trots allt livet. Men en tupplur senare är jag som ny. Jag sträckte mig efter datorn och tänkte att “nej NU ska jag blogga!”. 

Men grått hår, vilken grej va? Vi skriver den första dagen för 2021 och jag har fått mina första efterlängtade gråa år. Klippte en lugg häromdagen och berättade om mina hårgoals för min frisör Emma. Tänk er grått, axellångt hår med lugg. Kan för närvarande inte tänka mig något läckrare. Tyvärr tror jag inte att vi går i mål med den ännu 2021. Gråhårifieringen brukar gå så långsamt. Men tänker att det låter underbart: Ung i sinnet, gammal i håret.

Har avgett två nyårslöften. Ett kom jag på i natt. Jag ska gå ett endagspass i älgjakten (Ronnie säger att det kanske kostar tio euro).  Jag har snackat om älgjakten i flera år nu, men aldrig blir det av. I år är året jag ska få uppleva det (“ta tag i en dröm”, så att säga). Det andra bestämde vi bilen hem. Att vi ska försöka bli ännu kärare i varandra. Oklart hur man gör, men under jullovet har vi sett obskyra mängder tv-serier. Tänker att vi ska bli som Nina och Calle i Vår tid är nu. Ni får skratta (vi gör det också).

På tal om Vår tid är nu. Jag har inspirerats alldeles förfärligt av den. Kostymen! Scenografin! Miljöerna! Karin Franz Körlof som spelar Maggans vän Lilly är min nya stilikon. Femtiotalet och sextiotalet är så estetiskt tilltalande i den här serien att jag bara oooh:ar och har mig i soffan. Länge sedan jag drabbats så varmt av en serie. Bara svåra, ljuvliga relationer (inga jävla vapen så långt ögat når). Mina bästa karaktärer? Nina, Maggan, Ethel, Stickan och Roos. Min bästa säsong? Ettan och fyran. 

Så här mitt i en pandemi har jag tänkt mycket på första avsnittet av serien. Minns ni det? Det är fredsdagen år 1945 i Stockholm. Kriget är slut och folkfest utbryter på gatorna. Det känns som det regnar konfetti ur himlen. Känslan av att nu kommer nya tider. Allt är möjligt igen! Vår tid är nu! Jag hoppas vi någon gång får en sådan. När vi får gå ut på gatorna och utropa att vi har besegrat corren. Den tanken håller mig väldigt flytande nu (om vi får en sådan lovar jag att precis som Nina ordna en fredsbankett!). Oavsett om det är i år eller om fyra år. 

Den dagen vill jag vara med.