Cringe.

När man har barn i den åldern jag har får man ju verkligen höra vad man är värd. Varje dag. Missförstå mig rätt här, de säger också alldeles underbara grejer ibland, men nu syftar jag på de där mindre klädsamma varianterna. Oftast handlar det om att jag är cringe (men det är klart jag är – jag ÄR ju en förälder, herregud). 

Nå, nu när jag tänker på det säger de faktiskt väldigt sällan till sin pappa att han är det samma. Men tröstar mig med att det faktiskt är roligare med folk som är lite too much. Och där har jag minsann mycket att ge.

Speciellt ett av mina barn är så otroligt bra på att formulera på vilket sätt jag är cringe – och när jag hör de här juttuna så kan jag bli alldeles full i skratt och vill SKRIKA rakt ut! För oftast är det 100 % sant. Som till exempel häromdagen när vi satt vid matbordet och jag kommenterade i förbifarten att en person vi känner är lite lame på insta. “Ska du säga, varannan bild du postar på instastories är från vårt kök när det är städat!”.

Och jag kände verkligen: JAAA. Där kom sanningen, ahaha. Jag är en jäkla junt som är så himla nöjd att jag inte ba kan hååålla mig. För att vara en person som jobbar med sociala medier är jag riktigt kass på att göra bra content i mina egna kanaler. Går omkring och köksbraggar, har ni hört så hemskt?

Nå väl, jag tänker mycket på mina barns frigörelseprocess just nu. Förmodligen går vi snart in i någon slags högtid för när man skäms som mest över sina egna föräldrar, deras klädstil och allt förfärligt de säger framför ens vänner (eller Gud förbjude: partners). Och det ska ni veta: jag försöker verkligen skärpa mig.

Men bara en bild till, va?