Ring en vän.

Igår när jag kom in efter en fullkomligt vidrig lenkki var jag, trots min urusla kondition, relativt glad i hågen (man tenderar ju vara ovanligt glad när man har sprungit). Hade försökt locka med grannen, men hon jobbade sent – och tur var väl det, för jag var tvungen att stanna kanske 50 gånger på 5 kilometer. Hur kan ens springform totalt haverera bara för att man råkar lata sig i 8 veckor?

När jag kom in och slängde mig i soffan för att vila fick jag mitt i allt en stark längtan efter min bästis Karkki. Jag gjorde något så oldschooligt som att ringa henne. Ringer mina vänner alldeles för sällan. Visst, med de flesta av mina kompisar chattar vi regelbundet. Men det är ju inte riktigt det samma. När jag lade på hade vi sladdrat i 49 minuter. Var riktigt dubbel-upplyft efteråt. Både motion och relation (någonstans långt borta applåderade en självhjälpsguru). 

Med Karkki pratade vi också lite om den förlorade stilen. Jag kan inte minnas när jag senast i mitt liv har varit så här ful. Och ja, jag fattar att man inte ska säga så om sig själv. Men nu är det SANNINGEN. Jag är liksom så glåmig, så i utväxtskedet av ett hår. Mina kläder är alla gamla. Samtliga i osynk med varandra. Hela jag är en stillös uppenbarelse. En kombination av pandemi och this-time-of-the-year. Längtar så efter att ett brytningsskede ska träda in. Typ en vår eller så. Tänker att någon form av ny vårstil behöver ta mig med storm. Eller så peakade min stil här, hos Mary och Iras -88. Med vita sneakers och puffärm. 

En tanke på “Ring en vän.”

  1. Märkte igår att du börjat blogga, såg att du ondgjorde dig över din brist på stil. Passade på att göra trendspaning på eh, City Markets parkering, XXL och Alko idag.

    Inte en enda businessdam så långt ögat nådde. Eller man. Cirka två trendigt klädda yngre (din ålder) och resten, ja-a. Nämen nog är det ju verkkare och tajts och hårtofsar och skitigt hår och bylsiga jackor och byxor i en enda röra. Mycket jakt och byggkläder också.

    Ska bli intressant att se hur vi ser ut i sommar då vi ska börja träffa varandra igen. Egentligen är det ju rätt skönt att alla är så laid back med sig själva nu.

    PS. Bästa life hacks under coronan. Koka potatis i mikron, 4 minuter, koka ägg i mikron 1.5 minuter. Berätta gärna dina, eller ännu gör en juttu om det. Jag är nyfiken.

    PPS. Tänk att det nya normal (här) är att stiga upp 7.59, vara på jobb/datorn 8.02. Sitta fastklistrad där till 11, ner från vinden och slänga i sig lite mat. Andas. Koka kaffe. Och sen upp igen. Efter avslutad dag, ligga och pusta och sträcka sina styva muskler. Promenad eller länk eller om det är riktigt rocknroll, åka till Sundom och handla mat. Hem igen, slösurfa och i säng. Jag hade ALDRIG trott att jag skulle orka leva med så lite stimuli. Att ta sig in till stan är numera ett helt företag. Smink, rena kläder. Anyone?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.