Du är flickan i reklamen som har tagit charmexamen.

Jag och min kollega Jacob körde sträckan Vasa-Vörå-Nykarleby-Vasa tidigare i dag. Jag vet inte riktigt hur det började eller hur vi kom in på det spåret, men färden utvecklades till en nostalgifest utan dess like.

När vi morgontrötta stämde träff vid kontoret på Rådhusgatan hade vi verkligen ingen aning om att vi några timmar senare skulle jamma som galningar och yla ”när heeeela vää-ärlden står utanför” för allt vad halsarna höll (tror vi såg helt nya sidor av varandra, haha).

Tema för vår, så här i efterhand, helt OTROLIGA playlist var ”svenska 90-talspojkar som sjunger banala poplåtar”. Smalt, men otippat roligt för en färd norrut.

Nog är det ju ändå galet hur hjärnan är funtad. De flesta av låtarna som vi spelade idag har jag inte hört på kanske 20 år. Ändå kunde jag precis varenda ett ord av många.

Har eventuellt berättat det här förr, att jag lär mig låttexter mkt snabbt, om inte direkt. Tyvärr är det här en mina absoluta superskills (känner nästan att det är på Talang-nivå!). Och vad har jag för nytta av det? Nå absolut INGEN! Så otroligt meningslöst.

Nå, tillbaka till saken. Vi spelade till exempel Martins ”Yeah yeah wow wow”. Hade verkligen ingen aning om att jag kunde den från början till slut. Varför lagrar jag den här typen av nonsens? Slöseri av mänskliga resurser. Men att spela den var ju absolut inte slöseri. Jösses, vilken feeling den satte igång i bilen! En hundrapoängare i kategorin ”Svenska 90-talspojkar som sjunger banala poplåtar”. Det sa swooosh och vi kastades båda tillbaka till det ungdomscrusher, skolgårdar och Frida-tidningar.

Bästa rad frågar ni? Överlägsen vinnare: Du är flickan i reklamen som har tagit charmexamen.

Varken jag eller Jacob är kända för att vara hängivna sångare eller stora musikfantaster. Det säger väl en del att vi totalt kunde mötas i en stor kärlek till det österbottniska popundret Place 2 Go. Herregud, här undrade man nästan om Volvon skulle hållas på vägen när vi vrålade vidare med ”Save it for somebody else” ösandes ur högtalarna.

Det är fortfarande en helt otrolig låt. Kommer ihåg när Patrik Linman gästade Club Ernst (voi RIP, stans bästa klubb) och spelade låten där. Huhhu alltså. Det var för bra (minns gåshuden och att Macke Granfors såg på mig och skrattade åt min totala extas). Någonstans före Kaitsor läste vi på Vbl att han skolat om sig till långtradarchaufför. Det var ju väldigt synd för oss som redan hoppades på en reunion.

Inte en låt som helt klaffade i vår nyskapade kategori (Place 2 Go var ju österbottningar, inte svenskar, och hade lite ”för bra” texter), men de var helt enkelt för ljuvliga för att lämnas utanför.

Däremot går vi nu över till en klassiker i ifrågavarande gäng. Håll i er.

Jumper. Aj, var ska vi riktigt börja? Nu vet jag inte vilket år de var på Popkalaset i Ekenäs. Men det var i alla fall 100 % guld. Om jag skulle vara tvungen att göra ett soundtrack över min uppväxt skulle den här låten LÄTT ligga i topp 10.

Tror att det hade varit ganska jämt om jag och Jacob hade spelat Singstar på den här. Jacob var lite bättre på deras andra låt Tapetklister dock. Hade inte lyssnat sönder den lika hårt. Ni måste trycka på play. Lova! Bingo på allt, coola svenska pojkar som sjunger totalt meningslösa lyrics. ”Tapeeetklister under mina skor, du är så mycket vackrare än vad du tror”.

Vid rödljusen vid vägarbetena i Oravais-Maxmo tog vi till det riktigt tunga artilleriet. Kanske den som allra bäst kvalificerade sig i kategorin.

I svensk musikhistoria har det nog aldrig skrivits en låt som är så provocerande gullig som den här. Förmodligen trodde Joakim Hillson i tiderna att han skrev en sann feministisk kampsång, men vi hör ju alla att det är kvinnohat förtäckt i otroliga refränger. Älskar speciellt när han är djup: Du borde tänka mer på ditt inre, blunda och känn efter hur, hur det är.

Det ska du, Joakim Hillson strunta i, men vi har förlåtit dig, för den här låten är ju, även den, otrolig. SOM vi sjöng i bilkön. Brukar sällan dansa i bilen, men idag gick det verkligen inte att hindra.

Det är som jag alltid har sagt: man ska lyssna mer på musik från sin storhetstid. Speciellt i kombination med en lyckad arbetsdag och riksåttan i solsken. Varsågod för avgörande livsråd. Jag skickar fakturan på posten!!