Det var här allt började.

Iiiik.

Det här är ett av de pirrigaste blogginläggen jag har skrivit på flera år. 

Nu ska jag skriva av mig alla hemligheter som har bubblat under huden den senaste tiden. Ber om ursäkt för alla A:n och outtalade B:n.

God morgon, världen. Står just nu inför en riktigt spännande dörr. Att få öppna den här med er i dag är kanske det mest svindlande som har hänt sedan mina barn kom till världen

Vi kan backa bandet till början av april när jag sent en kväll låg och ammade My.

Lite efter 23.00 plingade det till i min telefon. Världens gulligaste – och mest överraskande – mejl om livet, jobbet och lusten för nya utmaningar låg plötsligt där och frestade. Det slutade ungefär med orden “Linn, har du någon gång funderat på vad du ska göra när du blir stor? Funderat på att starta eget? Hur ser dina planer ut framåt?”

Och ni ska veta att jag hade funderat. Grubblat. Tänkt. Skrapat mig i huvudet. Tankarna har gått i cirklar. Om nytt jobb. Om att starta eget. Men har alltid tänkt att jag behöver någon som brinner lika hårt som mig, men för andra saker. Och framför allt har jag alltid tänkt: “Ähh, det ska jag göra sedan”.

Eller: “Senast när jag är 40”.

Sedan. Sedan. Sedan.

Men det har hänt så mycket den senaste tiden som har fått mig att inse att livet är här och nu. Det kommer kanske inget “sedan”. Får man feeling ska man göra det. Helst redan i dag. Om det känns rätt, roligt och realistiskt (de tre R:en är kanske något man kunde ha som livsmotto) ser jag inte varför man ska sätta sig bekvämt och vänta i 10 år. I synnerhet om man är en sådan som gärna gasar i motvind tills det blir medvind.

Så jag svarade “Ja! Vi kan träffas och snacka!”.

Visste nästan omedelbart att det var kört.

“Ska jag starta eget så måste jag göra det med någon som är bättre och smartare än mig själv”, sa jag någon gång under min mammaledighet. “Annars vågar jag inte ge upp det jag har”.

Och nu var det mycket som klickade.

Och mycket som stämde.

Träffade Anna Bertills över en lunch och en frukost och så var det där.

Känner jag henne från förr? Nej. Våra vägar har korsats några gånger jobbmässigt. Hon växte upp i samma kvarter som min man. Och jag har röstat på henne i val. Men har alltid känt på mig att hon är en bra människa. Vet att hon är proffsig. Smart. Varm och god. När hon var 29, yngre än jag är nu, blev hon VD för Folkhälsan Utbildning. Det antyder också att hon besitter ett kaxigt mod. Hade jag ens vågat söka en sådan tjänst? Tveksamt.

Sedan hände allt.

Och det hände snabbt!

Vet ni hur roligt det kan bli när man träffar en sådan som inte alls är som en själv – och allt ändå klaffar? Vet ni hur huvudlöst kul det kan bli när man möter en som är en sån galen maskin och JAG får vara bromsklossen? Liksom jag – en bromskloss! Vet ni hur otroligt produktivt det är med någon som inte överhuvudtaget ser ramar på de sätt jag ser dem? Att jobba med någon som har visioner, erfarenhet, tusen barn – och som genuint och bredbent säger: Klart att du kan! Jag vet ju att du kan!

Och vill man göra en lång story kort kan man säga så här: Genom cirka en miljon mess på Facebook-chatten har vi nu startat stans snällaste och skarpaste kommunikationsbyrå. JA! TÄNK!

Och jag hoppas att jag en dag kan mysa in mig under täcket och tänka att det var här, just i dag när jag skrev det här inlägget, som succéhistorien om Bertills & Jung började (jag tänker så här: har vi överlevt sju barn kan väldigt lite gå fel).

Vad vi gör kan ni förresten läsa om på vår webbsida. Den har superduktiga Linnea Portin gjort. Och sensommaren och hösten blir lite roligare om ni lajkar vår Facebook-sida (och kanske rent av följer oss på Instagram) och håller oss i handen.

Håll i hatten – för nu blir det holabaloo på Rådhusgatan 21.

Kopio tiedostosta 799A1150