Black friday och shopstop-rapport.

blackfriday

 

Black friday, black friday, black friday, black friday, black friday, black friday, black friday, black friday, black friday, black friday, black friday. Ser vi något annat än de orden runt omkring oss idag? Näe, inte mycket.

Ebba von Sydow, du har helt rätt. 2016 är året när det USA-importerade shoppingspektaklet nådde Norden. Också Finland, Österbotten, Brändö (till och med det lilla gulliga loppiset här på Brändö hade Black friday-öppet). 

Som den envisa och motsträviga tant jag är tycker jag det passar utmärkt att prata om mitt shopstop just idag. Kan inte fatta att det bara är en månad kvar! Snart har hela året passerat.

Om jag längtar? Faktiskt inte alls. Jag har helt och hållet glömt bort att man kan köpa nya kläder. Jag rör mig sällan i vuxenklädesaffärer och när jag gör det är det som om jag går på någon slags utställning eller museum. Fattar liksom inte att man kan ta de där fina saker med sig hem!

Jag tror att alla medelklassfinländare har de kläder de behöver för att klara sig oköpta cirka ett år framåt. Och jag hävdar att varenda en av dessa skulle klara sig galant om de dessutom, som jag, under tiden fick köpa kläder second hand.

Alla har förstås inte tid och lust att gå på loppis. Och alla vill definitivt inte. Och många har svårt att hitta storlekar (ta skor som exempel, de säljs ju oftast i storlek 37-38). Men om man rör sig inom klädstorleksspannet 36-40 är det lätt att leva utan nyproducerat, i alla fall om man bor i Vasa. Hur det ser ut i andra storlekar vet jag fakriskt inte, eftersom jag bara spanar efter kläder åt mig själv. Berätta gärna om du har andra erfarenheter!

Det bästa som har hänt under det här året är att jag har tagit bättre hand om mina kläder. För inte så länge sedan tog jag fram nål och tråd och sydde ett hål i en av mina t-shirts (fatta!). Det skulle nog inte ha hänt förr, skulle antagligen ha gett upp den och torkat golvet med den nästa fredag.

Kan inte påstå att jag har blivit mer uppfinningsrik med de kläder jag har, men har varit SÅ SKÖNT att slippa klädångesten inför alla viktiga fester etc. Finns inte ens uns att äää-jag-har-inget-att-ha-på-mig som tvingar en ut i sista minuten-stressen. Jag vet vad som finns att tillgå i garderoben och får helt enkelt nöja mig med det. Man skulle tro att man skulle ha mycket mer av äää-jag-har-inget-att-ha-på-mig nu när jag har mindre alternativ, men konstigt nog är det helt tvärtom. Jag har fyra-fem-sex festalternativ (och av dem väljer man det som passar bäst den här gången). 

Vardagsmodet hinner, tack och lov, inte ändra så mycket på ett år, i alla fall för en kvinna in her early thirties. Känner att alla klär sig ungefär precis på samma sätt som för ett år sedan när jag började.

Kunde lika gärna fortsätta ett år till för att det ska bli en verklig utmaning. Det här var i sanningens namn alldeles för lätt.