Blev påmind om att jag skulle blogga om föräldramötena vi var på för länge sedan (där ser ni – jag är dement!). Förutom att det är spännande att sitta på minityrstolar och dippa grönsaker, så blev jag väldigt glad när personalen presenterade hur och vad de prioriterar när de handskas med våra kiddos. I Milkens grupp t.ex, är närhet jätte-jätteviktigt. Man skall alltid få sitta i famnen om man vill (och nästan alltid när man kommer till dagis ligger personalen i en hög på golvet med massor av fnissande barn ovanpå). Närhet – och att lära känna sina egna känslor. Som en av dagistanterna sade ”Här vill vi inte fostra traditionella finska män som enbart känner till två känslor – hyvä och paha”. I paha finns ju hundratals olika pahor – besvikelse, ilska, nedstämdhet, trötthet, hunger, kyla, saknad, sorg, längtan – you name it. Utflykter har de nästan helt och hållet uteslutet, eftersom de istället värnar om trygg och bekant miljö.
Och på Matheos möte sades det också en massa annat superbraigt som jag tänkte ”gosh så intressant, det här måste jag blogga om!”. Men minns jag nåt? Det här med selektivt minne, det är verkligen något jag använder mig av just nu. Eller jo, en sak minns jag! Och det var när psykologen sade att man aldrig skall väcka sovande barn, eftersom det direkt påverkar koncentrationsförmågan. Det visste jag faktiskt inte.
Forever Jung 