Många roligheter i detta liv, trots fortsatt sjukmisär. Jag bor nämligen, sedan igår, med en 40-åring. Tänk det!
Han som fyllde 40 vägrade konsekvent att prata om den stora dagen och sköt i största allmänhet på alla förberedelser (han kommer aldrig att erkänna det, men så här mellan dig och mig kan vi tyst viska pikilite om ålderskris).
Jag har ju lovat mig själv att jag ska SLUTA ta ansvar för folks uteblivna initiativ. Enligt konstens alla regler borde jag förstås ha tänkt ”jahapp, min man vill inte fira sin födelsedag, kanske jag ska ligga och läsa böcker den dagen”. Meeeen sen får jag feeling och så börjar det hända saker. Jag tänker så här: Det är ju URSORGLIGT om man fyller 40 och ingenting händer den dagen.
Det är ju så mycket roligare om det händer något som man minns.
Jag tänkte först vi skulle ta det lite easy peasy, men det slutade nog med att vi maxade från 7.00 till läggdags. Jag och barnen gjorde ett körschema för dagen (dagsprogrammet överräcktes vid väckning och innehöll dagens alla programpunkter).
Det var allt från frukost (med meny att kryssa i det alternativ man vill ha – jag och Milks hade gjort ett café i köket) till paketöppning och skrinning på rinken, till sushi, till eftermiddagskaffe med smoothiekaka – och förstås det som alla farbröder behöver: en tre timmar lång powernap. Blev riktigt avis på honom. Tänk vilken tiopoängare till fru han har asså! Förresten har han skridskor nu. Och klubba!
Och någon vecka tidigare hade jag bett hans kollegor fixa ledigt (orimligt att jobba på sin 40-årsdag). Och så hade jag i smyg ringt in svärisarna som barnvakt för att vi skulle gå ut och äta, bara han och jag.
Eller det trodde han.
Men i själva verket hade jag bjudit in 18 av hans kompisar (stort tack till Nyback och Byman för ovärderlig backup) till Bistro Ernst. Och Hanna (världens bästa Hanna) hade lurat in dem i ett bakrum. Så när vi hade beställt vin och tindrade med ögonen, så tågade hela sällskapet in till ”ja må han leva”. Aj että, det är så roligt att grundlura folk som blir glada! De där cirka 3 sekunderna av total förvirring i blicken innan det gick upp för honom vad som var på G, ah så kul.
Det blev ingen romantisk dinner för två. Det blev en stor kompismiddag.
Trots att det låg lite feberfrossa över kroppen och att jag sportar bihåleinflammation hade jag en jätteskrattig kväll. Så fina presenter och så fina tal (Johan och Fredrik, ni är så tassiga!). Tacksam över att ha så många vänner som ställer upp (som kommer från Ekenäs! Helsingfors! Tammerfors!). Och vilken lyx att ha så här goa gubbar till kollegor.
På grund av allehanda krämpor fick jag avbryta efter midnatt någon gång, så han som inte skulle fira fick fira vidare. Jag tror det var en lycklig och glad 40-åring som plingade på hemma vid 4-snåret imorse (”oj oj, glömde visst nycklarna”).
Hela 4 bilder tog jag.
Fina människor.
Forever Jung 