Mycket lär man sig av att bli utbränd, men kanske allra mest den gamla klyschan att lyssna till kroppen (och knoppen). Kroppen talar och kroppen lyssnar. Dessvärre ligger jag nu i stor konflikt med mina nyfunna öron.
Hittills har kroppen sagt sådant som ”nu behöver du ta en ledig kväll utan program”. Och så har jag sett till att ha en skön kväll med sånt jag behöver, typ promenad och soffa och dylikt. Ibland har magkänslan sagt ”ikväll behöver du lägga dig tidigt, så du får en lång nattsömn” och så har jag lyssnat och verkställt. Ni fattar, öronen har uppfattat budskap som kan anses som rimliga.
Nu tror jag att någon har hackat min linje. För allt kroppen säger just nu är ”ursäkta, jag vet att du bara har hunnit halvvägs till diskbänken med din tallrik, men skulle man möjligtvis kunna få en portion till?”. Fine, säger jag, och äter en portion till. Men jag hinner bara ställa undan tallriken och gå mot soffan, så bzzz:ar det i fickan.
– Ja hallå?
– Jo, hej, det är jag, magkänslan, här igen. Ursäkta att jag stör så här nära inpå igen, jag vet ju att du inte ens hunnit fram till soffan, men finns det möjligtvis en chans att få något att äta här?
– Jamen jag har ju JUST ätit två stora portioner med mat!
– Ja, jag vet, men känner ändå att jag kunde äta nåt litetlitetlitet till.
– En smörgås?
– En smörgås!
Och så äter jag en smörgås. Kissar. Öppnar en bok.
*ring ring*
– Ja hallå?
– Jo hej, det är ..
– Ja, tack, jag vet precis vem det är.
– Jo, inte råkar du ha nå glass i frysen?
– Janå, månne vi inte har nån gammal ask ..?
– Ska vi köra?
– JA!!
När jag har svalt glassen och eventuellt tömt diskmaskinen hör jag ett svagt kurr någonstans långt inne. Jag tänker att det måste vara ett skämt, för jag har knappt gjort något annat än ätit hela kvällen. Magkurret övergår i ett bzzzz från min inre linje.
– Ja hallå?
– Det är magkänslan, whadup?
– Jånä, går och tänker på mat som vanligt. Själv?
– Tja, tänkte det kunde vara dags för..
– JAAA KVÄLLSMÅL, TRODDE ALDRIG DU SKULLE FRÅGA!!
Allt sunt förnuft säger att man inte behöver äta för två när man är gravid (jag äter inte för två – snarare för två hushåll). Jag äter, äter, äter. Det finns ingenting som stillar min hunger. Jag skulle kunna äta dygnet runt och ändå aldrig bli mätt. Misstänker att ingen skulle klassificera mitt förhållande till mat som hälsosamt just nu.
Men det är så himla svårt att motstå när jag äntligen lyckats koppla min inre dialog. Att lyssna på kroppen just nu är verkligen uruselt (känns som Putin eller någon liknande blådåre har kapat linjen). Men what to do.
Någon som har numret till förnuftet?
Forever Jung 