Batmans lillasyster goes dåraktig morgon.

Allt ska man behöva vara med om som förälder.

Och det här, som jag nu kommer berätta om, är ju en klassiker som man behöver få bocka av innan man kan klassificera sig som En Riktig Förälder.

Det hände sig så att det var lördagmorgon.

Och inte vilken lördagmorgon som helst, utan dagen då skolans självständighetsfest skulle gå av stapeln. Det är något som jag (och hela familjen) har sett så mycket fram emot. Skolan har ingen julfest i år, utan har gått all in på en självständighetsfest istället. Milea har preppat som en tok för att vara flickrollen i Zacharias Topelius ”Björken och stjärnan”. Vi har övat repliker nästan varje kväll i tusen år och jag har väl varit den av oss som har haft mest jännäkakka.

Och Matheo skulle vara Paavo Nurmi (haha!) i sitt uppträdande med klassen. Så under fredagsmysiga former gjorde vi ”snygg” löpoutfit igår kväll. Det var med fjärilar i magen jag gick här hemma och strök finkläder. Mindes hur spännande det var med med skolfester förr i tiden. Vitskjortan, klänningen, koftan och gänget hängde nystrukna vid spisen när jag gick och lade mig. Ställde klockan på 7.30, så vi i lugn och ro skulle hinna till skolan till kvart före 9, eftersom barnen skulle träffas och byta om i klasserna innan showen (9.00 började själva festen).

Alles frid och fröjd i stugan.

Nå, sedan kommer vi till vändpunkten i historien, när saker och ting sakta börjar skita sig. Eller sakta och sakta. Det som hände, hände minsann med fart.

8.50 väcker Matheo mig imorse och säger ”mamma, borde du inte börja vakna snart?”

Och jag ba:

”SKIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIITTTTTTTT!!!!!!!!!!!”.

Det finns på riktigt få saker här i världen som är värre än att veta att allt hänger på sekunder och man inte fattar i vilken ända man ska börja, för hjärnan är så yrvaken att den bara springer runt i cirkar och ylar. Jag insåg ganska snabbt att jag måste skita i mig själv för att vi ska hinna. 

”PÅ MED KLÄDERNA SÅ SNABBT NI KAN. TVÄTTA TÄNDERNA, BORSTA HÅRET! SKIT I ALLT ANNAT! NU SKA SAKER OCH TING GÅ UNDAN” ropade jag hysteriskt medan jag spände fast My i bilstolen i bara pyjamas. Sedan stack jag in mina bara fötter i gummistövlarna och sprang till bilen i bara nattlinnet. Efter galopperade barnen som två frisläppta kor. Stor eloge till dem dock, att de verkligen levererade! Aldrig sett maken till välsmort maskineri. Till och med Paavo hade löpoutfiten i en påse under armen. 

Här kan vi tacka vår helige skapare (Linn Jung) att vi hade lagt fram allt så välstruket (till och med hårband fanns i Milkens hög).

Sedan körde jag så hårt som jag vågade mellan husen i Vikinga. ”Mamma, får man köra så här hårt här?” sa Matheo skräckslaget och höll i sig i dörren. ”NEJJJJ!” sa jag och gasade ännu hårdare.

Fem före 9 sladdade jag in på skolgården som Marcus Grönholms hysteriska småkusin. ”UT-UT-UT-UT SPRING TILL KLASSEN ALLT VAD NI KAN!!!.”

På vägen tillbaka hem grät jag högt i bilen. Vet ni så där att man hulkar högt? Dunkade pannan i ratten när jag parkerade hemma på gården. Jag var så ledsen att jag skulle missa Björken och stjärnan. Att barnen skulle uppträda utan frulle. Att den här dagen började så skit.

Jag var så innerligt ledsen för att jag inte skulle få se barnens uppträdanden. Jag är ju inte direkt pryd och främmande för ”knasiga” klädkoder, men någonstans här vid nattlinne och barfota i rosa gummistövlar går ungefär gränsen för vad jag kan stövla in på en självständighetsfest i. 

Ylade så högt att My förmodligen trodde den här familjen fullkomligt hade tappat det. 

9.00 var jag hemma igen. Såg mina bedrövligt ledsna ögon i hallspegeln. Snöt mig en gång och sa: ”NÄ NOG ÄR DET SJÄLVA FAN ATT JAG SKA MISSA DET HÄR!”. Så jag tog ett djupt andetag och sa: ”Håll i dig, My, för nu kör vi i en dårskapsrunda till”. Hon satt fortfarande i bilstolen i pyjamas (med sitt täcke ovanpå). Himlade med ögonen och ba ”åååkej”. Och så lade jag i turbon. Klädde på mig kläderna jag hade strukit dagen innan. Borstade håret, borstade tänderna. Bytte blöja på My och så kastade vi oss i bilen igen.

Ibland är det svårt att tro att man inte är Batmans lillasyster, för tro det eller ej, 9.15 var jag tillbaka på  skolgården igen. Jag såg ju fortsättningsvis ut som en dåre. MEN SO BE IT. 

För jag hann amma i trappan innan det var dags för barnens program.

Som jag båda (!) hann se genom jumppasalsdörren. 

Alltså:

 

2017 12 09 05.08.23 1

 

Tur i oturen får man ju säga om att My hade sin nya Polarn o. Pyret-pyjamas. Om man riktigt, riktigt anstränger sig så kan man kanske tro att hon har styrt upp någon ”rolig julig outfit”.

Julfest, bra typer och lite cykelfilosofi.

Har varit en mycket trött kvinna i dag. Tog en tre timmar lång tupplur mitt på dagen. Tyckte jag förtjänade det. Veckan har varit kova och avslutades med att redaktionens omysigaste mötesrum förvandlades till festlokal. Vi hade ingen officiell julfest i år (vi fick gå på teater istället), men Kojonen tog saken i egna händer och ställde till med christmas knytkalas. Var mycket, mycket trött men after work med så här bra typer kan man aldrig skippa.

image

I det här rummet sitter jag vanligtvis flera timmar i veckan och mötar, mötar och mötar. Här dukades det nu upp till fest. Nästan alla mina favorittyper på HSS media var på plats. Herregud, vi hade till och med en discokula!

image

Det här är Jona Nyström från sporten, fotograf Arash Matin och journalist Christine Smedberg. Alla så saakelis bra typer. Det är verkligen någonting som jag uppskattar med den här arbetsplatsen, att här finns så himla roliga, intelligenta och schyssta människor. Ni vet att man brukar ramla över klyschor på Pinterest, ta nu ”If you are the smartest person in the room, you are in the wrong room” som exempel. I det avseendet kan jag alltid vara här. Har så mycket att lära mig, av så många.

image

Här har vi Kojonen, Sandqvist, Suomalainen, VD-Wahlbäck, Rosenback, Nygård, Hiekkanen, Mäkisalo, Nyström och Matin. Och mat för ungefär 100 pers.

Lite väl sent vinglade jag hemåt med cykeln. Vinglade mest på grund av snöslasket (får nå fel av det här cykelföret). Men lite påverkad av rödvinet och överdrivet jobbpeppad måste jag ha varit. För jag tyckte jag det var uuuursmart när jag för mig själv liknade det slaskiga cykelföret i Brändöbacken med karriärstigen överlag. ”Om man tvekar så faller man” (AHAHAHAHA). För att komma hela vägen upp, måste man gasa för fullt. Och som jag gillar att fräsa med HSS Media (med cykeln i motvind klockan 2.30 not so much).

Vaknade halv 10 av att resten av familjen åkte iväg till Vörå. Jag somnade om och kände hur mycket jag behövde sova av mig hela veckans jobbtröttma. Som vi har slitit håret av oss de senaste dagarna. Nu är det helg!