Vi hade en blogglista på Sevendays förra veckan, som gick under namnet #minkyrka. Som ni säkert känner till hör jag inte till kyrkan längre, men skulle ändå vilja slå ett slag för församlingsvalet som infaller i höst. Alla medlemmar som är över 16 år möjlighet att påverka hur kyrkan ser ut i framtiden. Och har man den möjligheten, så är man bara korkad om man inte använder den!
Om det är något jag alltid kommer att tjata om i den här bloggen, så är det att alla människor (i alla fall alla vettiga människor, heh) ska rösta i alla val som finns. Den vägen kommer vi hela tiden närmare ett samhälle vi alla trivs i. Vare sig det är i en kommun, ett land eller i en församling.
Här stod min yngsta predikant
och mässade i söndags.
När jag hör ordet församling tänker jag: En gemenskap som känns främmande för mig. Jag har aldrig haft ett band till en församling eller till en kyrka. Men tycker till exempel att Amanda Audas-Kass alltid pratar så trevligt om sin församling, att det känns som en riktigt härlig gemenskap. Skulle gärna tillhöra en grupp där det finns människor från alla livets skeden (nyfödda, gamla, unga etc.). Det fattas mig. Men kan liksom inte tänka mig att det är en grupp som samlas kring Jesus, eftersom min relation till Jesus dessvärre är lika obefintlig.
När besökte du senast en kyrka eller ett kapell och varför? Vad tyckte du? Kanske var det min faffas begravning? Nej, det var mitt fadderbarns dop för två år sedan i Vörå kyrka! Före det var det nog ett bröllop också! Oavsett om det har varit bröllop eller begravningar har det varit fina tillställningar. Trots att begravningar är sorgliga så möts man ju ändå i en värme tillsammans efteråt. Har egentligen bara goda erfarenheter av stunder i kyrkor. Trots att jag inte hörde till kyrkan fick jag ändå vara med på dopet där framme när mitt fadderbarn döptes – även om jag officiellt inte fick vara med på pappret. Både snällt och pikulite snopet.
Och det måste jag också få säga: rent arkitektoniskt tilltalas jag storligen av kyrkor. Det är ju fantastiska byggnader!
Berätta något minne om din fadder, eller berätta om något som du har gjort med ditt eget fadderbarn? Har världens snällaste faddrar. Minns att jag alltid föreställde mig hur det skulle vara att flytta in hos dem när mina egna föräldrar dog (because that’s what man sa åt barn förr i tiden). Trodde liksom att jag skulle bo hos mina och Lotta skulle bo hos sina (var lite orolig eftersom Lotta inte kände sin gudfar, eftersom han hade separerat från gudmor – hur skulle det gåååå? Haha!). Själv är jag världens i särklass sämsta fadder. Har två fadderbarn och jag sköter mina åtaganden väldigt illa. Kanske någon gång får jag ett uppsving!
Om jag fick bestämma i kyrka och församling, då skulle jag satsa på: Till saken hör att jag många gånger tänkt att det faktiskt skulle vara helt rimligt för mig att skriva in mig i kyrkan igen. Inte på något sätt på grund av. min tro, utan mest för att jag tycker kyrkan gör bra saker. Kyrkans utlandshjälp. Gratis familjerådgivning. Stöd för utsatta etc. Kyrkan erjuder massor av bra hjälp. Som jag gärna skulle understöda. Men tillbaka till frågan: Jag skulle fortsätta satsningen på samhällsansvar. Och trycka på i jämlikhet- och jämställdhetsfrågor. Tycker till exempel att kyrkan jobbade föredömligt i flyktingkrisen. Det är bara trist att jag inte alls känner mig bekväm med Gud – och det känns nästan som en förutsättning för att man ska vara med och leka. Eller det är det kanske inte, men för mig är det en dealbreaker.
Visste du att kyrkan är en demokratisk organisation och att det är församlingsval i november? Tänker du rösta i valet? Känner du kanske någon som ställer upp som kandidat eller funderar du själv på att göra det? Jag känner till valet, men inga kandidater. I en idealistisk värld skulle min vän Liisa Mendelin ställa upp och jag skulle få rösta på henne. Men nu har jag inte rösträtt. Men du som har ska verkligen använda din! På någon riktigt härlig typ. Församlingsvalet äger rum 18.11.
Forever Jung 